Kalla mig.

Sitter mitt i en hög av Bombettes-memorabilia. I flera månader har jag varit sugen på att sortera allt och knåpa ihop en liten urklippsbok. Men jag drar mig för att göra det. Varför? Jo för att det tydligen kallas för scrap-booking. Vem fan vill hålla på med det som någon annan Martha Stewart med specialpennor, lim, glittriga etiketter och klisterlappar? Nä, inte då jag. Det är samma sak med att jag när en dröm om att kunna sticka och att jag då och då broderar. Det är ok. Men jag pysslar inte. Pysselrum, pyssellåda och pysselkväll - det går bort. Det gör det bara. Varför ska helt normala företeelser kallas för något annat? Något som helt plötsligt innebär att man kan göra rätt eller göra fel. Jag vill inte. Jag ska göra collage. Collage är fint. Det är ett substantiv och inte ett verb. Jag känner mig mer bekväm i det.