lördag 31 oktober 2009

Så 00-tal!

Jag fascineras av VF´s tävling där 00-talets bästa skivor och filmer ska listas. Det är egentligen inte tävlingen i sig som fascinerar - det är prissumman.

Vinn musik för 500 kronor!

Va! va! 500 kronor, det är knappt tre skivor. Tre vinylskivor om du beställer billigt. Två och en halv skiva om du köper dem från Burmans. Men visst, jag förstår, jag är ju inte dum. 50 låtar om de köps digitalt. Problemet är bara att det skulle bli en oerhörd kostnad för mig att vinna det där priset. Så här:
Jag listar 00-talets bästa skivor.
Jag vinner.
Jag laddar hem musik för 500 kronor. Satsar på några digi-album och några "lösa" låtar.
Gillar allt.
Måste helt plötsligt köpa på mig 5 nya skivor (cirka 50 låtar)
Lägger ut 1000 kronor.

Jag tävlar inte - och den här gången har det inte att göra med att jag är en dålig förlorare. Jag klarar bara inte en ekonomisk förlust.

Festa som stereotypa killar.

Ikväll ska jag på fest. På inbjudan står följande:

Det kommer att gå ut på att festa som män festar.
Eftersom vi alla är genusmedvetna är det fortfarande okej. Som homosexuella som drar bögskämt ungefär.
Vi ska göra som stereotypen gör.
Det ska vara sprit. INGET VIN ACCEPTERAS! Gärna hembränt.
Det ska börjas med att shotas.
Vi ska göra skotern, inga händer på glaset.
Vi ska klä av oss barre när festen börjar nalkas mot sitt slut och dansa till typsik manlig musik.
Vi ska även spela poker, med insats.
Enkronor, 30 stycken.
Vi ska festa like its no tommorrow.
Låt oss leka med könsrollerna och ha en riktig jävla sjuk fest.
Välkomna.

Ps. vi ska inte titta på porr Ds.


Fy fan, jag har världens roligaste vänner!
För övrigt bildgooglade jag ordet killfest nyss. Tänkte att jag skulle hitta lika sköna bilder på stereotypa killar som festar som värdinnan för vår fest bifogat i inbjudan. Det var så konstigt, jag fick inte upp en enda bild på killar. Däremot väldigt många träffar på blodiga bilder. Det tog mig en stund att förstå att det jag googlat sorterades efter det engelska ordet killfest och inte killfest (som i killar som festar...) Ja, ni fattar.

Nu är jag, som förövrigt hatar att klä ut mig, på jakt efter en passande outfit. Jag ska liksom ikläda mig rollen av den töntiga killen. Ni vet den där killen i ett stort killgäng som alla de andra driver med. Han som bara vill vara del av gänget men som är lite för töntig för att upptas i den manliga gemenskapen. Han som dricker jättemycket sprit för att de andra hetsar honom genom att skandera "drick drick drick". Sen blir han odräglig och visar sitt rätta missanpassade jag. Det är han som aldrig får några tjejer och som därför, med en kvarting innanför västen antingen a) däckar och vaknar upp med klotter på kroppen eller b) tafsar på alla tjejer och är alldeles för närgången - på en mixfest är det han som blir utkörd först och aldrig mera inbjuden igen (tur att det bara är andra killar på den här festen!). Fast han kommer ju ändå. För de andra killarna behöver honom för att bekräfta sina egna roller.


Jag rotar i P´s garderob men har lite problem. Inser att jag bara känner ostereotypa stereotypa popkillar. Borde ha varit oftare på nattklubben REX. Helt klart.

fredag 30 oktober 2009

Det kliar i fingrarna......

......efter att besöka den där bloggen jag slutade läsa tidigare i veckan. Men jag ska ha karaktär. Den här gången ska jag lyckas. Jag ska!

Anonyma bloggmissbrukare, finns dom?

Stocktown

Jag har haft tre fantastiska dagar i hufvudstaden. På många sätt kan jag se mig själv bo där - på många sätt inte. Under min egentids-tisdag, när jag strosade runt i en herrans massa skivbutiker fantiserade jag ihop en historia om hur jag, om jag skulle bo i den stora staden, skulle ägna en dag i månaden åt skivletande. Att det skulle vara min alldeles egen speciella dag. Att jag skulle få damm i näsan på Serie och Skivhandeln, skulle lukta på den nya plasten på Pet Sounds och lata mig på Stadsmissionen (där varje artist och albumtitel skrivits ner på en liten klisterlapp - det gör bläddrandet ohyggligt mycket enklare när skivorna är hårt packade i backen - men jag tycker nog att det är lite fusk. Ansträngning efterfrågas!). Jag skulle bli tjenis med personalen och vi skulle prata om uk indie från tidigt åttiotal och om punk och easy listening. Jag skulle ha basker och vara snygg. Ungefär som nu, fast i en större stad. Men det är just det där med storleken. Det är för stort. Det finns för mycket folk. Jag blir trött i fötterna, glömmer bort att äta och har en energinivå som är lika med noll. I morse när jag cyklade till jobbet i ett frostigt morgonUmeå tog jag ett djupt andetag och njöt. Det var så lugnt och fridfullt. Och i eftermiddag kan jag uträtta alla mina ärenden på samma gata.

tisdag 27 oktober 2009

Nä men alltså.....

Jag vill egentligen inte outa mina blogghemligheter, ge er inblick i mitt lågkvalitativa bloggläsningsbeteende. Jag vill inte vara tjejen som vet för mycket om personer jag inte känner. I ärlighetens namn lämnar det efter sig en dålig smak i munnen. Jag vill absolut inte länka till idioter eller ge någon tillfredställelsen att googla sig själv och hamna här. Jag vill inte vara den tjejen....men det finns gränser för internetrelaterad skräpkonsumtion ....nu installerar jag ett porrfilter, ett barnlås på följande...

Ung tjej, omåttligt populär med många mål i livet skriver.....


Mitt mål =
Bli en tjej som har ordning hemma (utan städhjälp) och till och med har ett “linneskåp” där man förvarar endast lakan och sånt. Förutom städning så vill jag bli en tjej som enkelt kan steka en lax till middag eller laga en god rätt till xxx på lördagskvällen

Men herreminje. Bli en människa!

måndag 26 oktober 2009

Jazztobak eller arbetsdimma

Puh, så var den över! Höstsäsongens mest stressiga vecka. De senaste veckorna har jag, varje natt, vaknat och fipplat efter telefonen. I mörkret, med endast ett öga öppet, har jag gjort lista efter lista på allt som samordnas kan - och ska. Ingenting får missas, alla sprickor tätas. Under genomförandet fullkomligt uppslukas jag av festivalyran, fyra dagar, 16 timmar och dagen. Det har varit tårar, skratt, musik och oändligt massa gubbar. Lite som att vara på turné faktiskt- det är nog till och med samma gubbar.

Nu ligger jag i sängen och lyssnar på Sheriffis tangolista på Spotify. Imorgon tar jag mitt pick och pack och åker till hufvudstaden. Ser fram emot egentid imorgon. Ensam med musik i lurarna ska jag strosa mellan skivaffärerna och rota bland vinylerna. Underbara liv!

onsdag 21 oktober 2009

Detta är inte en metafor...

......men jag kan inte leva med persiennerna uppe. Drog upp två i morse, drog ner dem igen. Det är nåt med inramningen av hemmet.

Hjälp till självhjälp


Jag skriver onaturligt mycket om tvångssyndrom, finsk-svensk identitet och Markus Krunegård.
Ber om ursäkt för detta.

Fast vänta.....de har alla ett naturligt samband. Jävlar i mig, jag har löst gåtan om mitt eget varande. Tack mig. Det är vad jag kallar självhjälp.

tisdag 20 oktober 2009

Det kallas syndrom

Första numret av Sheriffi låg på hallmattan när jag kom hem. Tackar pappa för snabb leverens och fortsätter förundras över att de inte har distro i Umeå. Luleå däremot - dem kan man lita på.

Trots att jag sett fram emot en djupdykning i skildringen av bland annat det Sverigefinska musikundret har jag inte ens öppnat tidningen än. Har väntat hela kvällen på att den rätta känslan ska infinna sig. Att jag ska ha gjort undan allt det där tråkiga för att sedan kunna unna mig allt det där roliga. Det är så jag fungerar. Livet är en ständig jakt efter att maximera duktighetskvoten. Endast då kan härligheter avnjutas. Det är liksom litegrann som när jag var liten och alltid sparade det godaste på tallriken till sist. Av det blev jag visserligen bara tjock. Inte så duktigt utan mest dumt.
Ikväll kanske jag somnar. Mitt populärkulturella kunskapskapital förblir oroväckande lågt men mitt hem är rent och fint.

måndag 19 oktober 2009

Grown-up mutant ninja spider

Det är lätt att glömma bort att den man skriver om i sitt CV är den bättre, något putsade versionen av sig själv. Att jobba bra under stress, ha förmåga att hålla många bollar i luften och agera spindeln i nätet är alla sanningar. Sanningar med begränsningar. Det är lätt att glömma bort att man är en succé när det kommer till att jonglera med tre bollar men däremot något av en novis när det kommer till kasta - in - fler - bollar -i - leken - tricket. Speciellt om det sker genom improvisation. Jag menar hey, ge mig en dag eller två så kan jag nog ge mig på äppeljonglering. Fast nej, det ska jag nog inte skriva i nästa CV heller. Jag skulle aldrig kunna svälja tuggorna. Då kvarstår att dregla och kräkas.
Att vara spindeln i nätet skulle också vara oerhört mycket lättare om det inte var så att nätet i sig är osynligt. Fy fan vilken dålig metafor det är egentligen - " att vara spindeln i nätet". Handlar det om att man är briljant på att utföra osynligt arbete som andra sedan kan klampa in i, riva ner och förstöra? I så fall vill jag bli en muterad spindel som väver giftigt grönt nät ingen vågar sig i närheten av.

Hädanefter ska jag skriva att jag fungerar utmärkt som kapten på en isbrytare, knyter fantastiskt hållbara nät som fångar såväl stora som fula fiskar och att jag gärna drar mitt strå till stacken - ensam.

söndag 18 oktober 2009

Guilty pleasure

...varje kväll avnjuter jag en stunds intellektuell stimulans tillsammans med Lätta Kryss För Alla. Ibland är de av version "något svårare" - jag köper hellre nya tidningar än löser hela kryss.


Ps. Jag googlade ordet intellektuell under författandet av detta inlägg.

lördag 17 oktober 2009

Road Trip

Imorgon drar vi till Överkalix och pratar om musik eller snarare om att vara tjej och hålla på med musik. Vad säger man då? Att jag inte hade något val? Att det är allt jag kan? Nej, så är det förstås inte. Jag har haft många möjligheter, jag har tagit mina chanser. Jag har lyckats på många plan. Men det är livet. Det är det bästa som finns.
Jag skulle avundas mig själv om jag inte var jag!

torsdag 15 oktober 2009

Kär i en borderline

Om man gör sig en Gin&Tonic, dansar runt i lägenheten, spelar 7"-singlar och nya skivor som ett sätt att ta vara på den ensamma kvällen.....Betyder det då att man firar att P åkt på en 6-veckor lång turné?

För övrigt tog det max fem minuter innan jag hade råkat slänga glas i soporna.

fredag 9 oktober 2009

Om att ropa Hej(a)

Om man nu måste heja på någon Idol så väljer jag den unga tjejen från Umeå. Hennes pappa jobbar på 4-sound , om inte världens så i alla fall stans bästa musikaffär. Han såg så stolt ut i Tv. Jag blev nästan tårögd.

I should be so lucky.

Det är fredag. Jag är ensam hemma. Har precis hällt upp en liten liten skvätt vodka smaksatt med granatäpple och lime. En flaska från i somras, köpt på turné i Tyskland. Jag hade helt glömt bort den...Det är Idol på tv. Jag har i ärlighetens namn aldrig förstått mig på det. Tycker att det är genuint skitjävla jättetråkigt. Men nu sitter jag i alla fall här. Har varit sjuk hela veckan och gör nu allt för att driva sjukdomen ur min kropp - därav renat med is. Jag måste vara frisk imorgon. För imorgon får jag göra det jag gillar allra mest. Stå på en scen. Idol får mig att känna tacksamhet över att lilla jag får stå på en scen. Fy satan, det är det bästa jag vet ska ni veta!

fredag 2 oktober 2009

Jag jämför mig med dig.

Inspirerad av en annan bloggare som jag vet att ni andra också läser - öppet, i smyg, av ren ilska eller annat.

Saker jag inte kan men inte vet om det spelar någon roll att jag inte kan eller inte eller va!?

Sminka mig på rätt sätt
Nagelvård
Sy
Sticka
Klippa
Stryka
Göra frisyrer typ tupera eller locka håret (och det har inte med min hårlängd att göra)
Läsa Elle och tycka att det är kul
Huvudräkning
Sköta växter, hemma eller utomhus
Barn

Jag frågar heller aldrig någon om hjälp.

torsdag 1 oktober 2009

My Declaration of Dependence



Måste ha. Snarast. På vinyl. Måste köpa. Måste älska.
Jag minns konserten på Saga-teatern. Det var kvällen då jag och mitt ex slutade hälsa. Det var också kvällen då hans nya tjej gick in på toaletten efter mig. det var en olustig känsla.
Det var vintern 2008.
Jag gick inte på efterfesten för vi hade bestämt oss för att inte dricka på vardagar, min vän och jag. Jag gick inte på efterfesten men inombords pirrade det för jag visste att P var där. Vi hade inte setts sen den första gången. Jag ångrade mig hela bussresan hem. Men min vän var bestämd.

Det finns goda chanser att det här blir höstens album - ska spelas i vardagsrummet, som jag numera delar med P.