Första numret av Sheriffi låg på hallmattan när jag kom hem. Tackar pappa för snabb leverens och fortsätter förundras över att de inte har distro i Umeå. Luleå däremot - dem kan man lita på.
Trots att jag sett fram emot en djupdykning i skildringen av bland annat det Sverigefinska musikundret har jag inte ens öppnat tidningen än. Har väntat hela kvällen på att den rätta känslan ska infinna sig. Att jag ska ha gjort undan allt det där tråkiga för att sedan kunna unna mig allt det där roliga. Det är så jag fungerar. Livet är en ständig jakt efter att maximera duktighetskvoten. Endast då kan härligheter avnjutas. Det är liksom litegrann som när jag var liten och alltid sparade det godaste på tallriken till sist. Av det blev jag visserligen bara tjock. Inte så duktigt utan mest dumt.
Ikväll kanske jag somnar. Mitt populärkulturella kunskapskapital förblir oroväckande lågt men mitt hem är rent och fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar