Dina bestyr är också Mina bestyr

Sweet. Jag behöver inte skriva något inlägg idag .
Jag menar, Teres måste vara jag, eller så är jag Teres eller så är vi helt synkade. Exakt så här är det i helgen. Fast mig kan ni inte läsa om i City, däremot titta på.

fortsätter väga gott mot gott eller ont mot ont

.....eller så dricker jag två glas vin.

Spontanitet och därtill relaterad beslutsånget.

Jag försöker vara spontan. Helt ärligt så går det så där.
Borde, skulle ha, kanske måste vara hemma kontra vill, kan, ska umgås med andra ikväll.
Jag borde ta det lugnt för att jag har ont i ryggen.
Jag skulle tränat - men tar det lugnt (se ovan)
Jag kanske måste vara hemma för att gå igenom lite musik eftersom jag ska spela skivor på lördag.

Jag vill hänga med roligt folk
Jag kan ju faktiskt göra det eftersom jag avbokat spinningpasset
Jag ska gå på vernissage, konsert (efter pausen) och jag ska dricka ett glas vin efter det.
Jag ska.
Eller ska jag?

Man kan ju alltid gå hem.

(My heart) it's as warm as saxophones and honey in the sun for you

För två år sedan var jag mitt bästa jag.
Charmig och rolig. Intressant och med ett intellekteullt djup. Finurlig och kvick. Ja, helt ärligt så var jag nog alldeles alldeles underbar. Jag visade nonchalant upp min skivsamling, plockade ut några guldkorn, låtsades som ingenting. Pratade om intressanta böcker, lånade ut "Kärlek är ett blandband" av Rob Sheffield. Och skröt säkert lite lite men bara lite om bandet. Allt var förstås planerat in minsta detalj. Man är väl inte dum!

Det funkade. Han ringde.

Specialist på skrivmaskin

På fejjan cirkulerar statusuppdateringar som uppmanar till att fylla i sitt mellannamn plus sin mammas flicknamn samt det drömjobb man hade som barn. Ur detta ska det förstås komma en massa spännande saker. Folk med putslustiga namn och högtflygande planer.

Låt mig presentera: Maria Hellström, chef på OK. Alternativt kontorist eller anställd i valfri charkavdelning (jag gillade att slå in skinkpaketen fint efter frukost/kvällsfikat, det var nåt med det hårda vita pappret och det ljusrosa tunna silkespappret).

harbal

Ellen råkade få med ordverifieringen i en kommentar till inlägget om hennes lägenhet. Det får mig att tänka på hur slarvig jag kan vara när jag då och då faktiskt kommenterar andras bloggar. Hur lätt det är att råka trycka på skicka innan allt är klart. Det får mig också att fundera kring diskussionen om anonyma kommentarer. Visst är det förjävligt att folk skriver elaka kommentarer. Men jag förstår liksom inte varför det är värre att någon är elak och anonym än elak med namn? Det är väl bara att hitta på nåt liksom...

Romeo och Julia

Saxat från Wikipedia:

"Sagan handlar om en flicka, Rapunzel, som blir instängd i ett högt torn av en elak trollpacka. Tornet har inga dörrar utan bara ett enda fönster högt ovan marken. Varje gång trollpackan vill komma upp till Rapunzel säger hon "Rapunzel här jag står, släpp ner ditt långa hår". Det kom sig av att Rapunzel hade väldigt långt hår, och detta släppte hon ner till trollpackan som då klättrade upp.

En dag kom en prins förbi och hörde vad trollpackan sade för att komma upp i tornet. På kvällen gjorde prinsen samma sak och klättrade upp till Rapunzel. De två blev kära och skulle smita iväg men trollpackan fick reda på vad som höll på att hända och klippte av Rapunzels hår och förvisade henne till en avlägsen stuga. När prinsen så kom nästa gång blev han överraskad av att se trollpackan och hoppade ner från tornet och fick ögonen utstuckna av törnar. Flera år senare fann han Rapunzel och återfick synen och så levde de lyckliga i alla sina dagar"

Det är mycket som är roligt med den här texten. Mycket. Vem skrev detta?....Jag wikipediade (är det ett ord) det efter att P för några minuter sedan körde fram sin grön-vita springare nedanför vår balkong. En late night rendez-vous, han jobbar, jag har varit på fest. Jag huttrade och drog en Romeo och Julia referens. P kontrade med Rapunzel ( i och med mitt korta hår sa han). Jag skrattade. Men kände ändå att jag inte till fullo greppade referensen. Därav wikipedia.

Men nu vet jag.

För övrigt visar Svt "My date with Drew" just nu. Kärlek!

Space Oddity /Personligen vill jag hänga hos dig.

Min vän Ellen bor i rymden - eller var det i framtiden..? Hon bor i alla fall högt upp, i ett hus, i en lägenhet med finfin utsikt. Hon har ett runt, vitt köksbord och en massa fönster. En lavalampa och höj - och sänkbara barstolar. Kanske bor Ellen i framtiden så som man såg den på 60-talet. Som i The Party med Peter Sellers, där golvet kan åka fram och tillbaka och hela huset har intercom. Jag kanske gillar Ellens lägenhet för att det är framtids 60-tal på 10-talet - fast hon kanske inte ens vet om det själv.

Hursomhelst. Idag har jag inte gjort ett jota. Ingenting. Och kanske just därför fick jag helt plötsligt en sådan otrolig lust att göra allt och mer därtill. Men framförallt vill jag sitta vid Ellens runda bord, med fantastiska vänner och blicka ut mot alla andra höga hus.
Tänk så lätt det är - allt och mer därtill är bara ett mass-sms bort.
Nu drar jag.

I´m gonna tell you something good about yourself

Det finns alldeles för lite Camera Obscura på Spotify. Jag var i stort behov av Tracyanne på jobbet idag. Råd, tips, tröst och pepp det är vad hon alltid levererar. Jag fick helt enkelt hålla tillgodo med My Maudlin Career och Biggest Bluest Hi-Fi. Det funkade. Även om jag mest peppade på Hands up Baby.

Jag vet att jag upprepar mig själv, men det är få röster jag finner sådan trygghet i som i Tracyannes. Kanske för att hon fanns där när det var som absolut jobbigast. Hon är som en nära vän liksom. En känsla mycket lik den jag har för Harriet Wheeler i The Sundays, men medan Tracyanne är en nära vän är nog Harriet snarare min inre röst.

Är det jag, ni eller de andra?

För att varje vinter hitta rätt i skogen och göra det bästa skidspåret knyter min mamma garn runt träd. Vanligtvis åker jag alltid skidor tillsammans med henne - och ofta en bit in på skidsäsongen - så jag har sällan uppmärksammat deras existens. Inte förrän i år. Genom att spana efter de markerade träden lyckades jag, på egen hand, spåra ganska långt in i skogen. Vid kalhygget vände jag och åkte mitt alldeles eget, nygjorda spår tillbaka hem.

Mamma, kan du inte komma och markera vilken väg jag ska ta i livet? Helst den enklaste. Följande vill jag undvika:
Snåriga passager
Stup
Oplogade vägar - och plogade vägar också för den delen....kanske går det att hitta ett mellanting..
Jag åker helst ostört men inte ödsligt
och inte efter andra.
Jag vill ha bra glid men gillar inte att valla.
Inga branta nedförsbackar och inga långa uppförsbackar.
Tack på förhand / Din dotter


Usch, vilken vecka.

Svoosch sa det efter att jag tryckt på avinstallera knappen. Borta var det rosa V:et. Nu går det snabbt igen. Kalla mig dum, men jag tänker så här....Jag har ju kvar inbjudan på mejlen.
Så nu väntar jag. När ska ni börja peppa. När ska ni använda beta-versionen och skicka tonvis med mejl till Voddler så att de utvecklar tjänsten. Kom igen nu. Ni gör grovarbetet och jag skördar frukten.

*längtar*

En dagens:

Fundering
Plissering
Nedvärdering
Jävla regering!

Underminering
Sortering
Degradering
Generering?

Uppvärdering!
Uppgradering!
Inspelning!

Tråkig, tråkigare, tråkigast.

Min internetuppkoppling är segast. Kanske beror det på att jag laddat hem Voddler.
Verkar sjukt dåligt förresten. För nu. Kanske bättrar det på sig. Jag väntar nog tills folk börjar hypa det på riktigt innan jag loggar in nästa gång. Då är jag så där fashionabelt sen med modern teknik, ett tillstånd som passar mig bra tror jag. Också, ett ypperligt tillfälle att få spela dum och hjälplös, fast det bara är ren och skär lathet. Bra plan, jag kör på det.

Mikä Fiilis

Jag tror att du tror att vi köpte den här skivan på skämt. Det stämmer inte.
Nu lyssnar jag på den igen och igen och igen. Jag har en klump i halsen, det bubblar i kroppen, det pirrar, jag har gåshud. Det är så mycket jag.
Mikä fiilis!

Hon har ju allt. Rösten, språket och hitsen. Vi måste åka tillbaka till Finland snart. Jag behöver mer, jag behöver fler skivor.

Jag tror att svenskar, generellt sett , hade haft bättre musiksmak om vi inte hade slutat göra svenska versioner av internationella hits under 70-talet. Fler hade hört mer. Svensken får hålla till godo med Ledin, men finnen vet bättre.

Mikä fiilis. Jag säger bara, what a feeling!

In i dimman.

Kom hem och valde mellan att äta godis eller gnugga mig i ögonen.
Jag valde det senare, på sikt blir man ju lika %!(##&/)(

Mmm, det är olika.

Saxat från webben:

"Nu måste jag bara sminka mig och sätta på mig håret och sminka mig lite"

Hög igenkänningsfaktor....

Don´t get wierd on me babe.

En veckas hårt arbete är över - ja med katalogiserandet av samlingen då alltså. Konstigt att se det så här svart på vitt. Ser lite fånigt ut liksom.

Format

CD	244 skivor
LP	236 skivor
7"	204 skivor
CDS	46 skivor
CD EP	18 skivor
2CD	14 skivor
CD Promo	11 skivor
12"	10 skivor
3CD	5 skivor
7" / Ep	3 skivor

Jag har alltid varit emot tanken på att "blanda" skivor med min partner. Det bara går inte. Det är lite grann som att riva bilder ur gamla fotoalbum och klistra in dem i ett nytt, gemensamt album. Historierevisionism liksom. Men ack om det vore så lätt. Vad ska man göra med nyinköp av skivor båda vill ha? Snabbast på knappen vinner eller? Det har diskuterats hemma hos mig men inga beslut är tagna, förutom det faktum att P tycker att jag är dum i huvudet om jag köper skivor som han redan har och vice versa. Och de finns ju där att lyssna på....

Jag: Men om det tar slut mellan oss kommer jag ju att ha ett glapp från 2009...
P: Om det skulle vara så så får du väl köpa dem då.
Jag: Sant.

Är det bara jag..
För i ärlighetens namn kanske man borde börja på åtminstone ett gemensamt fotoalbum.

Kuriosa eller flickor som klär i rosa

Det känns i princip lika förlegat att ge sig in i husmorsdebatten två år försent som själva begreppet i sig känns. Men det provocerar mig något så enormt att det blivit trendigt och rätt att gulla med porslinsdjur och ta bort fläckar med smörgåspapper och strykjärn. Och hur mycket jag än försöker värja mig så slänger jag också ett extra öga mot porslinsfigurerna på loppisen. Och kanske kanske kanske är det mycket mer "klimatsmart" att doppa träningsbh:n i ättika för att få bort den ingrodda svettlukten än att mata in den på 60 grader i tvättmaskinen och fylla på med tvättmedel. Kanske.

Fiffiga frugan står hemma hos mig. Hon är fin, söt och lite tuff med sin hammare och borr. Hon har tips och råd och kan bota det mesta. Men hon är, precis som Hello Kitty, mest bara en kitschig pryl. Om man som jag smygläser de såkallade " fjortisbloggarna" ser man dock att Hello Kitty har en central plats som identitetsmarkör. Lite rosa, lite söt, lite tuff. Jag bara funderar, är husmorstrenden vår generations Hello Kitty?


Jag läser i Fiffiga Frugan från och till.
Men jag tänker alltid: Vilken tur att det inte är det här mitt liv går ut på.

Kväljningar

Att lista min samling i samma forum som följande freaks (se nedan) bör förstås ifrågasättas. Men jag tänker att nu har jag påbörjat och då får jag lov att avsluta. Roligt är det ju dessutom. Min plan är att lista allt och sedan använda mig av utskriftsmenyn. Ett fint minne från början av 10-talet.

Populäraste albumen

1. Iron Maiden - The number of the beast i 40 samlingar
2. Kent - Hagnesta Hill i 38 samlingar
3. Kent - Verkligen i 36 samlingar
4. Iron Maiden - Piece Of Mind i 35 samlingar
5. Kent - Isola i 33 samlingar
6. Kent - Vapen & Ammunition i 33 samlingar
7. Iron Maiden - Killers i 32 samlingar
8. Iron Maiden - Powerslave i 32 samlingar
9. Kent - Du & Jag Döden i 32 samlingar
10. Kent - Tillbaka till samtiden i 32 samlingar

4 timmar senare.

7" -singlarna listade.

Längtar redan till i morgon.

Nygamla nöjen

För några år sedan påbörjade jag en katalogisering av min skivsamling. Det var ett fantastiskt roligt nöje. Jag gjorde det dock något för komplicerat för mig själv. I och med att jag skulle lista allt, artist, albumtitel, format och utgivningsår skulle jag också lyssna igenom allt. Ni måste förstå att när jag väl bestämt mig för något så kan jag inte frångå mina egna regler. Jag fick alltså inte lista något jag i listandets stund inte lyssnade på. Det blev för stort. Tog över mitt liv. Och bara tanken på att jag var opeppad på att lyssna på någon skiva gav mig otroligt dåligt samvete.
Sedan kraschade min dator och jag har inte känt peppen förrän jag klickade runt bland en annan bloggares länktips. Jag hade glömt bort sajter som skivsamlingen.se Jag vet att det fanns en liknande sida när jag påbörjade min egen katalogisering (eller är det kanske samma). Och tanken var nog, om jag inte missminner mig, att jag skulle lista min samling där. Men på inrådan av en dåvarande vän, som menade på att jag skulle gråta mig fördärvad den dagen sajten lade ner (och som kände mig väl och visste att det är precis sådant jag gråter över) bestämde jag mig alltså för att lista allt i Word istället. Smart drag......

Nu ska det listas.
Åååh, vilka underbara kvällar jag har framför mig! Och den här gången är genomlyssning inget tvång - jag kanske kan se det som en ynnest....

David Lynch är också från Finland.

På väg ut i den stränga kylan fastnade jag stående i hallen med skoterkängorna på. Tv:n stod som vanligt på i stora rummet och programmet som gick fick omedelbart min uppmärksamhet. Fortfarande med jacka, mössa och kängor på satte jag mig på soffkanten - och blev sittandes där i nästan en hel timme.

SVT visade under julhelgen en dokumentär om andra och tredje generationen finskättlingar i Amerika. En dokumentär om de som än idag lever kvar i samma område dit deras släktingar åkte för att söka lyckan under slutet av 1800 - början av 1900-talet. Den handlade om livet, om uppväxt, om språk och avsaknad av språk. Om stränga tider, om utanförskap och gemenskap. Om den finska identiteten de alltjämt lever med, kring och i. Många av dem fortfarande finsktalande, skämtsamt kallad Hillbilly-Finska. Jag med min 70-tals finska skrattade igenkännande.

De kom till Missouri Bay - i folkmun Misery Bay.

Eftersom det även idag sändes en dokumentär på samma tema "Amerika-Jenny" har jag ägnat kvällen åt att leta efter mer mer och mer. På önske-läslistan finns nu Lauri Anderssons böcker om livet i Misery Bay.

Krokodiltårar.

När ska jag lära mig att det faktum att jag är allergisk mot katter och hundar faktiskt betyder att jag ska undvika dem? Att närkontakt kan få ödesdigra konsekvenser. Som den där gången när jag lekt hemma hos en kompis med katt och mamma tvingade mig att stå ute på balkongen mitt i vintern medan jag nös och grät. Mina ögon kliar fortfarande efter gårdagens cat-encounter. Att "gnugga sig i ögonen" har en helt annan innebörd för en allergiker. Kan dem trilla ut? Vågar inte använda ögondropparna som står i badrumsskåpet heller eftersom bruksanvisningen säger: används senast tre månader efter öppnad förpackning - det var i april. Istället beter jag mig som en gammal dam när jag varannan minut försiktigt duttar ett näsdukshörn i ögonvrån.

Kontorsråtta

Äntligen är den oerhört tuffa tvådagars-veckan snart över.

MNK

Förresten är det ett under att jag överhuvudtaget tycker att Hästpojken är bra. Detta med tanke på att jag alltid, inombords, säger "Hajpojken" för mig själv när jag hör bandnamnet.

Tankevurpa.

Yeah tänkte jag när jag såg att Hästpojken var billigare i nätbutiken än på det stora varuhuset (det ska sägas att den var rätt billig där också). Tänkte inte på frakten. Tänkte inte på att jag råkade slänga ner ett 49 kronors fynd i den digitala varukorgen också. I min värld var det i alla fall ett fynd.

Vetskapen om att det ligger ett paket på hallgolvet går aldrig av för hackor.
Då blir början av nästa vecka lite lättare att ta sig igenom - den första av elva såkallade svarta veckor. Tack förresten pappa för att du lärde mig ett så muntert ord.

Svarta veckor - känn på den liksom.

Utflykt i verkligheten

Missförstå mig rätt, jag gillar mitt jobb. Men ååååååååh vad det här känns tungt.
Tur att den här måndagen är en torsdag.

Tid till eftertanke

Vad heter det egentligen när skjortan är knäppt upp till sista knappen?
Uppknäppt var det första som föll på min läpp men det är ju inte så troligt.
Tillknäppt.
Helknäppt är det i alla fall

(och så en applåd för ordvitsen, tack.)