För två år sedan var jag mitt bästa jag.
Charmig och rolig. Intressant och med ett intellekteullt djup. Finurlig och kvick. Ja, helt ärligt så var jag nog alldeles alldeles underbar. Jag visade nonchalant upp min skivsamling, plockade ut några guldkorn, låtsades som ingenting. Pratade om intressanta böcker, lånade ut "Kärlek är ett blandband" av Rob Sheffield. Och skröt säkert lite lite men bara lite om bandet. Allt var förstås planerat in minsta detalj. Man är väl inte dum!
Det funkade. Han ringde.
3 kommentarer:
Låter ju alldeles underbart detta :) En liten fråga; E "Kärlek är ett blandband" en bok du varmt rekommenderar? Har funderat på att köpa den, o kan man nu få ett expertutlåtande så e det ju välkommet ;)
Det gör jag verkligen, rekommenderar den alltså. Den är fantastisk!
OK, det va skönt o veta :) Litar ju till 100% på din åsikt, så då ska jag allt se till att köpa den genast :)
Skicka en kommentar