Jag älskar att befinna mig i händelsernas centrum totalt avskärmad från alla dess ljud. Jag känner mig mäktig när jag promenerar genom en stor folkmassa helt uppslukad av de ljud som kommer från min egen musikspelare. Där alla människor blir små som myror men minsta snöflinga stor som en sol. Då jag får bestämma vad som är viktigt och ingen annan spelar någon roll.
I natt promenerade jag genom stadens centrum med Taken by trees "East of Eden" som sällskap.
Det var vackert - och alldeles för länge sedan. Den fantastiska ljudbilden tog mig till en sandfärgad, öde öken som, när jag blinkade några extra gånger, visade sig vara I20-området.
2 kommentarer:
Det bästa.
Gå lite i takt, smygmima, göra nån rörelse.. och inga andra ljud finns.
När jag gick över E4:a bron i lördags smygmimade jag inte ens. Det var full konsert.
Skicka en kommentar