tisdag 9 november 2010

This is not a game for broken hearts, played by a lonely band

I flera veckor har jag varit sugen på text. Att bara få tid att sitta i lugn och ro och skriva text. Det fungerar inte hemma. Jag behöver vara på väg. De senaste tågresorna har blivit för medresenärs-gemytliga. Senast förra veckan hade jag laddat för att skriva. Laddat ipod:en med bakgrundsinspiration. Musik som lämpar sig för tågresor och det Norrbottniska landskapet.

Jag har en massa låtar i fingerspetsarna som inte tar sig ut.

Jag cyklade tidigare till senaste repet bara för att skriva lite - men jag fastnade på vägen. På Åhléns. Jag kan inte ha orden på tungan längre - då råkar jag bara svälja dem hela tiden.

Inga kommentarer: