Ian Brown-dansar runt i vardagsrummet när jag lyssnar på ett av eftermiddagens skivköp. Inspiral Carpets 12":an Caravan. Madchester är för mig vad 60-talet är för modspojkar i gitarrbaserade band. En känsla av "man skulle vart där". Bara en kväll på the Hacienda hade räckt (och det hade det med all säkerhet säkert gjort). Det känns som att jag ramlade innan målsnåret på något sätt. Hade jag bara nått tonåren tre år tidigare än jag gjorde så hade Manchester varit det självklara målet för en språkresa.
Det är någonting med det vaggande sättet att röra sig och den så sjukt självklara uppsynen som får mig att tänka åååååååå! Jag vill vara en kille i Manchester 1990. Jag vill vara Ian "monkey man" Brown.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar