P har bytt batterier i fjärrkontrollen som hör till stereoanläggningen. Asså, det var många år sedan jag ens lade märke till att jag hade en. Eftersom jag inte använt den på flera år så har min spontana tanke varit att den är trasig. Dock utan att egentligen veta när den gått sönder och varför...
Att den fungerar igen är på gott och ont. Nu kan jag backa tillbaka och börja om på samma låt igen igen och igen - utan att ens behöva resa mig upp från soffan.
För övrigt gråter jag fortfarande till den där låten. Ni vet, den som jag inte ens ids skriva om längre för jag hör hur ni suckar. Det är blandade känslor som strömmar genom min kropp varje gång när jag (hela tiden) lyssnar.
Jag klarade det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar