Igår var jag på kurs. Representanter ur länets kulturelit lyssnade på föredragare från olika byråkratiska instanser. Kursens fokus var Eu:s kulturprogram och de olika fonder ur vilka bidrag kan sökas. Rätt intressant måste jag säga, men så är jag ju svag för det andra skulle benämna som "torrt och tråkigt". När jag satt där i konferenslokalen började jag fundera på avund. Vem avundas vem här inne och varför? Under de somrar jag jobbade inom handelssektorn avundades jag de som tidigt på morgonen kom in för att köpa "företagsfrukt". Även om de är simpla assistenter på Länsstyrelsen eller Vattenfall måste de ju ha det bättre än mig, tänkte jag. När jag under en annan sommar jobbade på kontor avundades jag de anställda vid parkförvaltningen.
Fysiskt arbete utomhus i strålande sol måste vara underbart, resonerade jag (ha då i minnet att jag aldrig under tonåren sommarjobbade med att röja sly - som violinist hade jag det tämligen bra i sommarpryoorkestern...).
Varje vinter avundas jag de som kör plogbil.
Tillbaka till konferenslokalen. Avundas kulturnämnden kulturförvaltningen och avundas kulturförvaltningen Västerbottens museet och avundas de kanske NorrlandsOperan? Då tänker jag inte på ekonomiska medel och makt utan på reella arbetsuppgifter....Jag satt i alla fall där och avundades representanterna från Bildmuséet.
Att få jobba praktiskt, administrativt och konstnärligt är drömmen. Efter att tankarna vandrat från kulturfonder, treåriga projekt i samarbete med EES-länder via bildmuséets utställningslokaler landade de till slut någon helt annanstans. Vad händer efter avslutad utställningsperiod? Hur känns det att varje dag komma till jobbet och kliva in ett rum så beroende av tolkning och subjektiv upplevelse. Och om det är en utställning man verkligen gillat (och upplevt dagligen) vart tar då känslorna vägen när det monteras ned? Hur mår man av vetskapen att aldrig mer få se det? Jag har inga svar, jag funderar bara.
Att äga en skivsamling är som att ha en ambulerande utställningsverksamhet i sitt eget hem. Hela dagen har jag längtat hit. Funderat på vilket verk jag vill ta del av idag - bara för att jag kan. Idag har jag monterat ned Joel Alme, Duffy och Hästpojken och återinstallerat Sylvia Vrethammar. Hon matchar min nya klänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar