Vissa kvällar (och jag testar ett nytt begrepp)

...är så himla fina. Igår tog jag ett glas på lokal med min fd kollega och vän. När köttrocksbandet började spela akustiskt flydde vi fältet fortare än att jag hann påbörja meningen "jag hatar killar med gitarr". Vi cyklade hem. Till mig. Sen lyssnade vi på skivor hela kvällen. Pratade om punkscenen i Stockholm på 80-talet. Om post-punkens frigörande krafter. Om att vara bra eller dålig. Om feminism, minnen, knark och om hur viktigt det är med referensramar. Kanske drabbades vi av Fredrik Strage-syndromet? Men det gör jag så gärna.