Mitt liv som jag / Och böcker jag läser

När jag var tonåring skulle man köpa miltiärskjortor från Ö&B. Man fick absolut inte ha jacka, det var tjocktröja, Helly Hansen eller Carhartt skaljacka som gällde. Levi´s 501:or, uppklippta så att de föll snyggt över de stålhättade skorna. Och för guds skull, skorna fick inte vara skinande blanka, de skulle vara slitna. Och som vi slet, för att slita på dem. Skrapade nya Martens på asfalt, släpade fötterna efter oss uppför stentrappor. Jag hade nästan rätt, en hansen kopia, vagabondkängor och jeans (som jag inte vågade klippa upp...mamma hade ju betalat). Men jag hade en ryggsäck. En militärryggsäck från ovan nämnda överskottsbolag. Den klottrade jag på. Massor. Och skrev mitt namn i facket med plastficka i mitten - till för just identifikation. Jag hette Tant Strul. Jag tyckte att det sa något om mig - oavsett om betraktaren skulle veta att det var ett band eller bara en lattjolajban grej att skriva på en ryggsäck. Jag tänkte, de som vet, det vet.

Jag vet inte hur jag trillade över dem första gången. Kanske genom något blandband eller en samlingsskiva. Eller kanske köpte jag bara nåt sorterat under kategorin "punk" i någon av dåtidens skivaffärer - och hoppades på att det skulle vara något bra. Och det var det. Just den skivan har jag lyssnat på säkert 1000 gånger. Jag förälskade mig i Kajsa Grytts röst och lyssnade både intresserat, generat och lite frustrerat på de stundtals väldigt explicita texterna. En sådan där skiva som jag helst lyssnade på i ensamhet. Inte med vänner och inte när M&P var hemma.
Det var Tant Strul som fick mig att starta mitt första band. Jag var 14. Jag gjorde alla låtar på min egen keyboard, skrev ut alla ackord, hittade andra tjejer som ville vara med. Jag spelade trummor och sjöng - tills jag hittade någon som kunde spela trummor. Vi hette Åke åker Ufo och gjorde kanske 5 spelningar. Det var stort. Och jag slutade aldrig lyssna. Texterna bär jag fortfarande med mig. Utantill.

Idag har jag helst jacka, skinande blanka kängor, och stuprörsjeans som slutar vid fotknölen. Men också en blogg med namnet taget från mitt gamla jag. Och jag tänker att de som vet, de vet. Och de kan nog också gissa sig till exakt hur mycket jag gillar Kajsa Grytts "En kvinna under påverkan". Och boken. Och mig själv. Idag.