När jag får två år sedan fick frågan om jag ville starta upp ett lokalt nätverk för W.I.S.P (Women In Swedish Performing Arts) hade jag ingen aning om vad det skulle komma att innebära. Innebära för mig personligen, för kulturlivet här i staden, för känslan av konst makt och ryggdunk. Numera mina ledord - oavsett vad jag jobbar med eller vem jag jobbar med. Jag vill ha makt inom konstområdena och jag vill dela den med andra.
Inom loppet av de här åren har jag lärt känna underbara kvinnor, fantastiska yrkesverksamma sjukt duktiga kvinnor som jag kan peppa upp med, gnälla med, diskutera med och bara vara med. Det skulle aldrig hänt annars, jag tror verkligen inte det. Inte för mig personligen i alla fall. Det låg liksom inte i min natur att knata fram till någon som jag vet jobbar inom samma bransch som jag och säga: Tjena, vad grym du är, ska vi starta nåt tillsammans?
Det gör det nu.
Tänk vad mycket det kan göra att omge sig med kvinnor. Tänk så jävla bra kvinnor är. Tänk vad mycket vi gör för varandra.
Under den senaste veckan har jag vid flertal tillfällen förstått att en rad bekanta (och obekanta), kvinnor som män, rekommenderat mig till Rättviseförmedlingens olika listor. Det gör mig så otroligt glad. Det går knappt att beskriva. Jag blir nästan tårögd. Jag kan bara säga tack och åter tack för att ni ser hur hårt jag jobbar, för att ni ser hur bra jag är, att ni tar tid att länka till mig, skriva om mig, att ni har förstått att det jag gör är det jag älskar. Ryggdunk till er alla!
Tack vare er ska jag under morgondagen göra en intervju för en av våra absolut största morgontidningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar