För drygt två veckor sedan såg jag Lloyd Cole i Luleå. Det var stort - på så många sätt. Inte bara kändes han som en gammal bekant, som en av de första jag hörde sjunga om Simone De Beauvoir, och som jag nu fick stifta bekantskap med bortom skivkonvolutet. Det var något speciellt med att det var i just Luleå. Min hemstad. Vi körde 55 mil tur och retur för en konsert på två och en halv timme. Allt var som vanligt, men ändå märkligt och magiskt.
För drygt 3 månader sedan berättade en kollega inom kulturbranschen att hon sett Siouxsie and the Banshees i Umeå någon gång i början på 80-talet. På åttiotalet hade jag själv fullt sjå med att försöka klura ut hur man skulle uttala just det bandnamnet. Inte en tanke på att det var någonting man kunde se live. Här. Det måste ha varit märkligt, men magiskt , för er som var där.
För drygt 6 år sedan blev jag bjuden på Opera av min dåvarande praktikhandledare. I ärlighetens namn hade jag bara besökt Operan i ett syfte innan dess. Klubbkvällar. Också det en märklig och magisk upplevelse i sig. Och en parentes i min berättelse. Jag backar bandet.
För drygt 13 år sedan besökte jag Umeå själv för första gången. Jag och min käraste kusin hamnade på Scharinska Villan. Alla var liksom vuxna där, utom vi. Alla pluggade och levde hela andra liv än vi. För alla andra verkade det helt normal att få dansa till låtar av the Smiths. För mig var det första gången. Jag visste liksom inte att man kunde spela sådant på utställen. Det hände aldrig i luleå på den tiden. Det var märkligt och väldigt väldigt magiskt. Jag tror att jag tog någon i handen.
Tillbaka till Operan. Några år senare. Jag såg Turandot utan att veta att Opera var något för mig. Det var också mycket märkligt men mest magiskt.
För drygt 15 timmar sedan fick jag uppelva John Cage´s verk "4.33" live på MADE-festivalen. För er som inte vet är det 4 minuter och 33 sekunder av tystnad. Tillsammans med alla andra i en fullsatt salong tog vi oss igenom ett mycket svårlyssnat stycke. Tillsammans applåderade vi tystnaden. För mig var det märkligt och magiskt.
Jag vet inte om det har med bakgrund att göra. Regional självbild kanske. Men vissa kulturupplevelser, som jag upplever just här blir så speciella för att här är här och inte där. Där i en über urban miljö I stockholm eller Berlin. I ett mullrande stadsliv med en dunkande puls där jag förväntar mig allt det där.
Idag kan jag förvänta mig allt det där här. De bästa stunderna är kanske inte själva konserten, föreställningen eller utställningen. Det är inte alltid den mest relevanta faktorn. Det är en känslomässig koppling till min plats. Det där oväntade - men efterlängtade - är just det jag hoppas av även du, ni, vågar uppleva och ta del av. Vare sig det är på någon utav våra teatrar, inom föreningslivet, på Verket eller Scharinska, Umeå Open eller MADE. Den där wow-faktorn ska inte underskattas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar