Klockan femton-noll-noll idag var jag övertygad om att jag varit på jobbet i en vecka eller två. Det var som om tiden stått still - men ändå passerat. Att dagar och nätter flutit samman. Jag tittade på min kollegas rygg där hon satt i kontorstolen snett till höger om mig och tänkte:
Vart är det vi brukar sova?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar