Året var 1994 eller kanske 1995. Jag gick i åttan och lärde känna Morrissey, först genom the Smiths och efter det solo. Det börjar vara en livslång relation. Jag skulle nog kunna sträcka mig till att säga att han är en i familjen. Jag håller mig uppdaterad om vad som händer i hans liv, vad han gör, tar del av det han gör och firar alltid hans födelsedag. Han har lärt mig mycket om mig själv, även om hans goda råd, idag ibland, känns något daterade. Däremot är jag skyldig honom delaktighet och han är fortfarande ofta det första och sista jag spelar vid speciella tillfällen.Det liksom bara blir så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar