You've lost me.

Jag är ett barn av den ironiska generationen. Jag kan ironi. Jag lever på ironi. Jag använder den ofta och jag blir arg när den kritiseras. Men ibland är jag helt lost. Som när jag träffar sörlänningar som "gör sig lustiga" över Norrland. Frågar om isen ligger kvar, om det är frost, om vi kan odla något i våra trädgårdar, om vi har plusgrader än. Jag förstår inte, är det ironi eller är det annat? Till exempel total jävla dumhet? Jag vet inte, jag förstår inte. Hjälp mä!