Ni kanske undrar vad som hände med stickandet?
Åt skogen är svaret. Nu ligger den senapsgula långt-ifrån-ens-halvfärdiga halsduken i en tygpåse och hånar mig. Fast nu tänker jag att sticka är en vintersyssla och därför ändå inte är särskilt aktuell ändå. Vem stickar på stranden liksom? Har jag då aldrig sett. Ullgarn, halsduksmönster, sandstrand och gassande sol ter sig tämligen världsfrånvänt.
Men i höst tar jag upp det igen. Då ska det stickas babyfilt. Eftersom det är beräknad nedkomst i december (inte för mig då alltså bara så ni vet) så har jag en deadline. Mitt senaste (enda) halsduksprojekt påbörjades nog lite väl sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar