Well, 24 år. Det kan jag leva med.
Känner mig lite mindre som en deltagare i år - och lite mer som de andra vuxna.
Fast inte som de andra vuxna heller eftersom jag blir snurrig av ett glas vin, går och lägger mig innan midnatt och kliver upp för att springa varje morgon. Så någonstans mittemellan då kanske, mellan de som inte får och de som redan gett upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar