En gång till har jag aldrig känt så här förut.

Så fint det är att den textraden blivit uppmärksammad. För hur fint och rätt kan det va?

Jag tänker på det ibland, när jag spelar skivor jag fått av x 1, 2 eller 3. De låtarna spelar ju ingen roll. Inte som de spelar roll som om P hade gett dem till mig. Jag har ytterst få låtar som jag inte, av brustna hjärtans skull, kan lyssna på idag. Men hemska tanke vad jag skulle få rensa och kassera om det skulle hända igen.

* peppar peppar*

Pop quiz.

Ibland får man ångest för att man inte kan svaren på ett pop quiz, ibland får man det inte. Att kalla någonting för disco är en definitionsfråga, säger jag och smutsar ner mig med one-hit-wonders. Sen lyssnar jag på yacht rock och tänker: Hej, 2007 är du här igen!?
Ps, jag är dryg också.

Och jag citerar:

"Livet, livet"

Ensam är....ensam

Jag har gjort alla mina ensambarnsgrejjer på en och en halv dag. Det har bland annat inkluderat att jag köpt en (för mig) dyr ansiktskräm. Det kändes liksom så lyxigt att vara ensam hemma, så vuxet på något sätt. Så trots att jag bott hemifrån i 12 år så var jag tvungen att köpa mig några extra vuxenpoäng. Illa, mycket illa. Men det gör hela processen att lägga sig ensam, lite bättre. Lite mer njutningsfull.
Jag har lyssnat på musik, städat, plockat, tränat, hängt i någon annans soffa på en söndag (mycket mycket ovanligt), tittat på svt play i sängen, läst, verkligen läst, hela DN Söndag och dagens, träffat en gammal barndomsvän, ätit en bulle, rensat i kylskåpet, sorterat återvinningen, kört bil sent på kvällen, köpt fyra böcker, sovit middag, ätit fisk.

Inser i och för sig nu att endast två av dessa saker egentligen har att göra med att vara ensam: lägga sig ensam och äta fisk. Allt annat har nog med semester att göra.

Ett ensambarns bekännelser.

Åh, nu är jag sådär ensam-hemma igen så att jag knappt kan bärga mig för allt ensamt jag ska göra. Det var länge sedan.

Berlin baby.

Resan bokad. Snart åker vi igen.
Lite mindre snö, lika mycket kärlek.
Hej Berlin!

2010

10 drinkbiljetter var. Midsommar förra året. I en sovstad utanför Berlin. I en källarlokal. Vi sjöng "Helan går" från scenen och skålade. Svensk-buskis går alltid hem i Tyskland. I andra Europeiska länder också. Som när vi varje kväll shotade "Cherry shots" i Frankrike - och sjöng. Samma låt annan plats. Jag tar nog ton ikväll, bara för att få lite feeling.

Äntligen!

Nu vänder det.

Så där ja, nu går vi mot mörkare tider igen. Eller:
- Nu vänder det, som min mamma alltid säger på Midsommar.

Ett löfte till mig själv är att inte ägna hela semestern åt att vänta på det perfekta vädret. För vips är det augsti och allt är över.

Silver birch against the Swedish sky. The singer in the band made me want to cry.

Detaljer från helgens bravader....
Ok. Jag kan, men bara kan, ha frågat Jari H om Tracyanne.....några gånger för mycket.

När allt är som allra bäst

Helgen har varit helt fantastisk. Så där bra att jag inte mäktar med att skriva om den. Känns som att den då riskerar att tappa sitt magiska skimmer. Nycklorden är: vänner, sommar, musik, förfest och efterfest, morgontimmar och idoler. Den var helt enkelt som när allt är som allra bäst.

Det var också länge sedan tårarna trillade under en spelning.

Fredag

Nu tar jag helg. Den sista helgen innan alla dagar blir lediga dagar.
På min balkong om 30 min. Jag, boken, musiken och ett glas Mimosa.

En man - ett sound.

K Special om Phil Spector "Ångest och extas". Gissar att det är precis det dokumentären kommer att ge mig.

Nedan, en av alla pärlor han producerat.



Och bland det finaste jag äger.

Världens bästa människa.

Kanske far hon med osanning?

Säga vad man vill om personaldagens överraskningsföreläsning men i alla de där skämten som haglar runt lunchbordet tittar också en och annan komplimang fram. Uppmuntrande ord om hur bra du du eller du är. Vilken underbar människa han eller hon är. Vi pratar om att säga tack, tacka för komplimanger och det blir ryggdunk lite här och lite där.

Det pratas om en föreläsning, som enligt sägnen ska ha ägt rum för länge länge sedan. I Holmsund. Den ska tydligen ha haft rubriken "Håll om, Håll ut, Håll tyst".
Faktiskt skönt om vi nu börjar implementera ett lite annat tänk måste jag säga.

Femtastic / Fantastic

Bra initiativ av en mycket bra vän. Nu väntar jag bara på att solen ska kika fram. Sommarklubbar blir så mycket bättre då.
Lägger till lite onödig info och lyfter mitt eget dj:gig på ovan nämnda klubb 29 juli. Ska bli fantastiskt att under en hel kväll få spela min egna soul & disco - favoriter.

Och så

..reagerar jag som en knarkare. En liten motgång och vips är jag inne på den där bloggen jag lovade mig själv (och dietisten) att undvika.
Men jag behöver självhatet nu.

Men asså.....

åååååååå jag är så jädrans besviken på min dvd-spelare, eller tv:n eller någon kabel som bestämt sig för att lägga av. Just ikväll. När jag för en gångs skull ska kvällsfika, unna mig en kopp te och finn crisp. Har tänkt njuta av ett eller två - bara två - avsnitt Satc och så funkar det inte. Asså ååååå min besvikelse når inga gränser. Jag gick från att vara lugn och ostressad till att nu bara försöka klura ut vad som är fel. Kan inte sluta hoppas, kan inte ge upp. Eller ja, nu har jag det.

Tittar på Sportnytt och tar en dubbelsnus. (Jenka, du vet hur jag njuter nu, jag låtsas vara du)

Ps. Jag hann skylla på P också. Det hör till tycker jag, att lägga skuld på någon annan. Förlåt.

Svammel och självhjälp - från min sida och andras.

Dagen har bestått av personalutbildning. Friluftsdag för vuxna om ni så vill. Ute i skärgården, i knappa 6 grader, i en kall lokal. Buss, färja och minitåg. Och.....*trumvirvel* en föreläsning om "Självkänsla, relationer och att tänka positivt". Typ. En klassisk genomgång av vilken färg man är. Om att inte säga "man" utan jag. Om bra sidor, dåliga sidor och om att ge varandra komplimanger. Att tänka på sitt yttre (eller inre), sätta upp mål för sig själv. Göra en fem-årsplan. Och att dela in mina och andras egenskaper i plus/minus kolumner.

Jag är blå-grön-röd-gul, komplex och kräver lojalitet. När jag mini-mediterar ser jag en rosa ballong (vad det betyder finns det inga svar på, det är en för otydlig färg). Jag gillade han som såg en aprikos dito - Gott! sa föreläsaren.

För att hitta tillbaka till mig själv - ge lite utåt istället för att jobba inåt - stjäl jag lite från en enkät.

Namn: Elin
Piercingar: Inga, men jag ville så gärna ha en strax ovanför överläppen på den tiden när jag slaviskt läste Merc-kataloger som jag skickade efter från London. Skin-tjejerna i de katalogerna var to die for.
Tatueringar: Ja sedan förra sommaren. Ingen trodde att jag skulle göra den, allra minst jag. Men på turné kan vad som helst hända.
Längd: 164 (tror jag)
Skostorlek: 36.
Hårfärg: Har alltid upplevt mig själv som blond. Nu när jag färgar det blont inser jag att jag absolut inte är blond -egentligen.
Fräknar: I wish! Det är det finaste jag vet och det är därför jag är ihop med P. För eftersom han har kanske våra barn får....Jag har några på axeln, vill jag själv hävda. I alla fall när jag blir lite brun.
Önskar du att du bodde någon annanstans: Nä, oftast inte.
Tycker du att du är attraktiv: Om jag går på fler "Hjälp till självhjälp" -föreläsningar kanske det inte skulle ta emot så mycket att någon gång kunna skriva, ja. Men det är väl lite olika. Jag är mer söt än attraktiv tror jag.
Vilket shampoo använder du? Dove. Dove shampoo. balsam, tvål, duschcreme och deo.
Vad är du rädd för: Döden. Och allt som kommer innan den, som sjukdomar, trauman, olyckor, mord, inbrott, rån - och mörker.
Gillar du berg och dalbanor: Jag kan inte ens gunga längre, så nej.

Senaste:
Filmen du hyrde: Jag minns inte. Ibland går P på macken här bredvid och hyr film - jag lägger sällan vikt vid vad det blir.
Filmen du köpte: La vie en rose och en sån där dubbel dvd. Den här gången "Nicolas Cage double" med Wild at heart och Leaving Las Vegas.
Låten du hörde: Call your girlfriend. Shufflade Robyn Body Talk pt1-3 när jag sprang tidigare ikväll.
Låten du laddade ner: Vad sa du att det hette sa du. Jag laddar så sällan ner nåt nuförtiden. Jag saknar Soulseek och tiden innan man (förlåt jag) behövde vara rädd för att någon kommission skulle knacka på dörren. Har aldrig köpt en låt heller, från i-tunes eller så. Fan jag borde, jag är så konservativ. Men jag har liksom problem med vad jag ska göra med nedladdade låtar jag blir less på (blir ett senare blogginlägg). Radera = bränna upp pengar. Bränna ut = Verkar ändå vara så bra så att det då kanske vore värt att köpa "på riktigt". Konservativ..jag sa ju det...
Person du ringde: Min kusin.
Person som ringde mig: Min kusin. Hon har fast lina hon med och ringde upp på den. Fatta billigt!
Tv-program du såg på: Nittileaks. Första gången. Tur att det är sista också, de är visst redan inne på 1999. Ingen höjdare.
Person du tänkte på: Eva
Boken du läste: Haruki Murakami. Den om att springa.
Person du fick e-post av: Min berlinbaserade nya kollega David.
Person du fick brev av: Min kusin (en present)
Person du fick sms av: Min kusin. Hon sms:ade att jag skulle ringa
Gången hela din familj åt middag tillsammans: För två veckor sedan. I stugan. Vi är inte så svåra att samla, vi är bara tre personer.
Saken du köpte: Tallrikar och en halv kopp med texten "du sa ju en halv kopp" på Kupan.

Favorit:
Låt: Men ja eller hur, som att jag kan svara på det. Jag jobbar på en tusen-lista. Så funkar det för mig.
Sak att göra: Åka på road trip. Jag älskar att åka bil. Helst långt bort. Med ett mål och musik. Kaffe och mackor och underbart sällskap. Typ på turné. Med världens bästa tjejer eller till stugan med P.
Sport: Jag tittar inte på sport. Jag är för dålig förlorare.
Kläder: Randigt!
Film: Före detta fruars klubb, Bridget Jones, Alla "Tjejen som"-filmer. Almost Famous. 24 hour party people.
Serie: Det finns bara två. Gilmore Girls och My so called life. (och Sopranos )

Har du någonsin:
Gråtit över en pojke: Många gånger
Gråtit över en flicka: Många gånger
Ljugit för någon: Ja
Varit i slagsmål: Ja, en gång. I 5:an, med innebandyklubba. Hon var så jävla elak som jag minns det.
Blivit arresterad: Nä, verkligen inte. Jag är den fegaste person jag känner.

Antal:
Gånger du varit kär: 5 kanske.
Gånger ditt hjärta brustit: 2 gånger.
Hjärtan brustit på grund av dig: Ja asså, som tonåring var jag nog något av en heart breaker. Men inte så allvarligt kanske. Men det var vad som sas.
Tjejer du kysst: Nä, aldrig kysst direkt. Så där passionerat liksom.
Gånger ditt namn varit med i tidningen: många många gånger.

Är ni less nu? Man blir det av lära känna övningar. (Jo nu tycker jag faktiskt att "man" var befogat).

När drömmar går i uppfyllelse

Vissa var med, andra inte.
Att jag var där är allt som räknas.

Sommarstatus

Åh välkomna alla underbara, snyggt tatuerade, män och kvinnor.
Jag har saknat er!



Av med tröjorna nu, på med klänning och shorts. Bikini och badbyxor. Jag vill se mer!

I don´t do crowds.

...everyone put it down to rudeness.

Jag är så urbota less på sociala sammanhang just nu. Jag vill vara med mina vänner - inte nätverka.

..och sen lyssnar jag på Carol Douglas "Doctor´s order".

Min dietist tycker att jag ska sluta läsa bloggar. Hon har helt rätt.
Något är ju fel när den "sundaste" bloggen jag läser är Blondinbella. Hon tycker också att jag ska ägna mig åt lite mer "torr läsning" såsom Livsmedelsverkets rekommendationer.
Jag tänker att jag börjar med den och går på det hårda sen, Fass kanske.

Jajustja

Ni kanske undrar vad som hände med stickandet?
Åt skogen är svaret. Nu ligger den senapsgula långt-ifrån-ens-halvfärdiga halsduken i en tygpåse och hånar mig. Fast nu tänker jag att sticka är en vintersyssla och därför ändå inte är särskilt aktuell ändå. Vem stickar på stranden liksom? Har jag då aldrig sett. Ullgarn, halsduksmönster, sandstrand och gassande sol ter sig tämligen världsfrånvänt.

Men i höst tar jag upp det igen. Då ska det stickas babyfilt. Eftersom det är beräknad nedkomst i december (inte för mig då alltså bara så ni vet) så har jag en deadline. Mitt senaste (enda) halsduksprojekt påbörjades nog lite väl sent.

Music is my boyfriend.

Kommer hem till välstädat hem där jag ändå ser att vi lever och bor.
Det värmer mitt hjärta.

"Men jag tål inte pärmar"

...ropar Britta Jansson medans jag fortsätter trycka ner pärm efter pärm.

Jag har inte hunnit med nåt av det där jobbet jag tog med mig på tjänsteresan. Hade liksom tänkt jobba med andra projekt parallellt med det här projektet. Gick sådär. Jag är så fruktansvärt trött efter de här dagarna och bygger på med ny tjänsteresa till veckan. Till det lite lyxigare Lycksele.
Hur ska jag hinna? Förutom att jag faktiskt får en ledig söndag i morgon ser min kalender galen ut med jobb, möten, telefonmöten och rep och ännu mera rep, obligatorisk träning, kulturkonferens, och spelning till helgen. Puh!

Eskilstuna 01.24

Utanför mitt fönster spelar någon Van Halen's "Jump" på Marimba. Jag tänker på alla de andra "vuxna" som ägnar morgonmöten åt att klaga på att det är livat. Jag har varit på turné, jag har hört och sett mycket. Jag sätter in mina öronproppar och sen är det bra.

Nu har de gått över till Toto's "Africa". Det blir proppar tidigare än väntat kanske.

Heartbreak hotel.

Well, 24 år. Det kan jag leva med.
Känner mig lite mindre som en deltagare i år - och lite mer som de andra vuxna.
Fast inte som de andra vuxna heller eftersom jag blir snurrig av ett glas vin, går och lägger mig innan midnatt och kliver upp för att springa varje morgon. Så någonstans mittemellan då kanske, mellan de som inte får och de som redan gett upp.

Aldrig för mycket

Luther Vandross "Never too much" är en av världens bästa låtar.
Det bara är så.

För andra året i rad gick jag på föreläsning med Jojje Wadenius bara för att få höra historien bakom låten och inspelningen av den. Om känslan, om riffen, om att vara samspelt och om att versionen jag lyssnar på om och om igen faktiskt bara är en andra liveupptagning. Nördigt, sjukt men sant.

Jag som inte brukar bry mig om sånt.

Fortsättning

Nej, det var inte så jag skulle agerat. Det fungerade inte alls. Men hot om våld gick hur fint som helst.

My teenage years were wasted all on me

På tjänsteresa, med ett gäng ungdomar. Tonåringar för att vara exakt.
Jag tror precis att jag begått alla kardinalfel som "förälder"när jag väckte den som påstod sig vara "sjuk" men tydligen bara var trött.

Redan där. Att jag gick på det alltså. Trodde på fullaste allvar att han var sjuk.
Ringde. Knackade på dörren. Till slut tvingade jag städerskan att släppa in mig med huvudnyckeln. Då satte jag igång. Jag körde på skuldkänslor:
- tänk på dina bandkamrater.
- varför ska du få åka gräddfil när de sköter sig
- tänk på att det här arret kostar pengar.
- du kostar pengar.

Efter det sa jag sanningen:
- du är lat
- du ställer inte upp för dina vänner
- du är en dålig kompis

Sedan lade jag dock till:
- det är ju för din skull.
- utnyttja din chans att lära dig något nytt
och igen
- det är för din skull.

Jag vet inte, är det så här man ska agera?

You've lost me.

Jag är ett barn av den ironiska generationen. Jag kan ironi. Jag lever på ironi. Jag använder den ofta och jag blir arg när den kritiseras. Men ibland är jag helt lost. Som när jag träffar sörlänningar som "gör sig lustiga" över Norrland. Frågar om isen ligger kvar, om det är frost, om vi kan odla något i våra trädgårdar, om vi har plusgrader än. Jag förstår inte, är det ironi eller är det annat? Till exempel total jävla dumhet? Jag vet inte, jag förstår inte. Hjälp mä!

Tredje året i rad.

Och även i år förväntar jag mig att kidsen 13-20 år som deltar i musiktävlingen ska ställa frågan:
- Och vilket band spelar du i?