Så jävla hardcore.

Så stod jag där. I kön till signeringen. Han hade sagt att han skulle signera vad som helst. Men jag tänkte att den där brända cd:n av hans senaste album (som jag hade i väskan) kanske ändå inte skulle passa. Det hade kunnat bli så fel, eller så rätt. Hursomhelst, jag köpte skivan helt enkelt. När det blev min tur klev jag fram, tackade för konserten (verkligen orginellt) och fick sedan, kanske världens absolut fulaste autograf. Men ändå. Medan jag står och begrundar den, försöker se om det verkligen står Lloyd Cole så ser jag en gammal bekant till mig. I kön. Ur väskan halar han fram "Lloyd Cole & the Commotions" Rattlesnakes. - PÅ VINYL. Fy fan, om man bara hade varit lite mer rutinerad.