Om Jenka kan, så kan jag också.
Ta upp bloggandet alltså. Eller inte, eller kanske. Men jag tänker att om jag saknat hennes bloggande kanske någon också saknat mig de senaste veckorna. Eller inte.
Så vad händer då?
Jo, jag jobbar. Det är väl det jag gör. Programmet för festivalen jag helst och mest jobbar med är klart. Nästa fas kan börja. Jag är nöjd, vi är nöjda och av responsen att döma gör vi åter en insats för kulturkonsumenterna i stan. Heja alla!
Jag stickar knappt nåt. Och efter att ha träffat på någon som inspirerats av mig och också börjat sticka men som redan är inne på att sticka vantar med SEX -stickor (och mönster) känner jag att mitt senapsgula halsduksprojekt har gått i stå.
Jag repar. Just nu med både bomberna och ett annat projekt. Jag körar, lägger stämmor och känner mig allmänt nervös, glad och som ett omusikaliskt geni mest hela tiden. Men ändå, vilken grej. Att stå på scenen utan mina tjejer.....hur ska det bli (lova att ni kommer och tittar).
Jag har lyssnat på musik hemma och inte bara på gymet. Börjar hitta tillbaka till min stora kärlek - skivor alltså, inte P. Och jag har, efter köer köer köer återigen kommit fram till att det nästan uteslutande alltid är bättre med musik på skiva än live. Det är för personligt. Jag vill inte se, jag vill bara ha mina egna inre bilder. Inget illa menat - bara ärligt.
Så. Vi ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar