Kanske startade jag en trend förra året när jag åkte till USA på turné under påskhelgen. Så vitt jag kan minnas var det den andra påsken i hela mitt liv jag missade. Missade, tänker ni nu. Vad är det att missa? Mycket, säger jag. Men i år. Med festival runt hörnet, när april byter om till majskrud. Med flertalet spelningar på gång och med rapporter om att snön tinar även norröver så tänker jag om. Men andra året på rad - tredje året totalt.. Det känns verkligen inte rätt. En familjehögtid är en familjehögtid även om familjen endast består av tre personer. Av en långsam fredag, av påskägg vid sängkanten, att måla ägg på morgonen. Det ena fulare än det andra, att skratta åt varandras konstnärliga icke-varande. Att bränna sönder ansiktet i vårsolen och mumsa på Anton Berghs mandelägg som om det inte fanns någon strandsäsong.
Och jag som tagit körkort och allt. Skulle inte det innebära en frihet. Att bara sätta sig och köra? Vad ska jag göra? Vad gör man i stan på påsk.
Jag måste köpa vattenfärg - och fjädrar.......
Och P - jag vill ha ett påskägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar