För att vara en person med svår kräkfobi ägnar jag oroväckande mycket tid på att, nästan maniskt, klicka runt på "föräldrablogg" efter "föräldrablogg" bara för att läsa om alla dessa oändligt många barn som har "the unmentionable" hela tiden. Alltså hela tiden. Hur är det möjligt? Jag undviker alla barn över 1 år, barn på dagis, barn i grundskola, personer med barn, arbetskamrater med barn och tackar landstinget för handspriten. Jag får panik när folk uppdaterar på fejjan och inkluderar världens äckligaste uttryck och försöker panikartat ta reda på när jag stött på dem senast, om jag stött på dem nyligt. Jag har öronen på helspänn och följer "dagens personalmeddelande" med spänning. Vem är sjuk och varför. Har de barn, hur gamla, vem är lite blek, vem verkar lite illamående...Vem vem var var? Hjälp!
Fortsätter på själv-spåret. Själutlämnande var ordet för inlägget.
Men nu vet ni, håll er på armlängds avstånd. Minst.
6 vitpepparkorn om dagen håller *peppar peppar* ordning på magen.
1 kommentar:
hej, klickade in på din sida och läste om din kräkfobi. Jag har den också och känner igen mig lite i det du skriver. Men jag kan inte hålla mig undan riktigt för jag har en tvååring på dagis... hua men man klarar de också... om man måste... vitpeppar käkar jag också massor av :)
Ha det bra!
Skicka en kommentar