fredag 12 februari 2010

Det är inte ljudet, det är vibrationerna...

....sa min fd granne när han för tredje gången beklagade sig över att jag spelade hög musik. Det är i sin tur en alldeles speciell historia. Han slutade i alla fall ringa på min dörr och lyssna efter ljud efter att jag en gång, lite salongs, öppnade dörren iförd endast ett vitt linne och trosor och hävdade att jag skulle anmäla honom till polisen för trakasserier. Jag vann.

Oroar mig lite för att mina nuvarande grannar snart kommer att anmäla mig för tortyr. Min ohyggliga metod - att spela samma låtar om och om igen. Det är dokumenterat skadligt. Det värsta skulle inte vara själva klagomålet utan det faktum att jag skulle behöva erkänna att det jag spelar är mig själv. Idag visserligen varvat med Inspiral Carpets och Style Council (fynd från Skellefteå) men ändå.
Fast i och för sig , som att dem ens skulle fråga vad det är jag spelar. Det är förstås bara mitt storhetsvansinne som talar.

1 kommentar:

Fia sa...

Åh! Du är underbar. Länge leve självgodheten.