Som den tidspessimist jag är har jag såklart bokat flyget hem med lite väl mycket marginal. Ångrar mig nu. Anlände från Berlin redan klockan 16, och nu sitter jag här. På Arlanda. Fortfarande på Arlanda och klockan närmar sig avgångstiden. Äntligen. Jag fascineras nästan alltid av att jag sällan (nästan aldrig faktiskt) ser någon vid gaten som jag känner igen. Det ger mig lite en känsla av att Umeå, väl trots allt, är en metropol......
Berlin då, jag vad mer kan jag säga än att jag älskar Berlin. Fast just nu vill jag faktiskt bara hem. Mina skor behöver bli torra igen och jag behöver lyssna på nya skivor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar