Har peppat på "självbiografin" Me, Cheeta sedan reportaget i Kobra tidigare i vår. Idag på Coop Forum Luleå under den sedvanliga "vad-är-det-du-äter-nuförtiden-egentligen"-handlingen med M&P stod den i hyllan. Tack Mor. Passar utmärkt nu när jag faktiskt lyckades läsa under resan norrut. Sofi Oksanens "Baby Jane" - check. Har haft uruselt läs flow senaste månaderna. Det ligger mest påbörjade men aldrig avslutade böcker på nattduksbordet (ångestbordet). Äntligen åtminstone en bok som kan förpassas till bokhyllan. Något som fick förpassas till tvättmaskinen när jag kommit fram efter dagens strapatser var dock min kära jeansjacka. Äckelmagade (och personer med pondus och självrespekt som irriterar sig på folk utan detsamma) ombedes sluta läsa nu.
När jag hittat min plats på det halvfulla tåget i morse, slagit mig ner, gjort mig bekväm, lyft upp resväskan på hatthyllan ovanför mig kittlade en omissigenkännlig doft mina näsborrar. Det luktade urin....inte kiss utan snarare lite som en (ingrodd) alkisbralla. Ni förstår nog. Jag tänker: va fan är det från mitt säte? Jag sitter kvar. En gång varje kvart tänker jag: Va fan, är det från mitt säte eller inte? Hoppas innerligt på att det är något slags korsdrag från tågvagnens toalett och sitter fortfarande kvar. Överväger att byta säte, ser att en stackars tjej (som hamnat vid ett bord tillsammans med en mamma och tre barn) byter plats. Men vet liksom inte. Hur funkar det på tåg egentligen? Kan man byta plats? Hur gör jag med väskan? Andra kommer att undra varför jag byter plats? Det sista jag vill är att "sitta på fel plats" och bli tillsagd av någon, en sur konduktör tillexempel.....Efter ungefär 45 minuter av resan lägger jag jeansjackan under mig. Tänker: Va fan, om det är från mitt säte sätter det sig inte i klänningen i alla fall....Jag sitter alltså kvar. Från och till stinker det alltså alkisbralla i 4 timmar. Väl i Boden, när de flesta andra resenärer bytt tåg för att fortsätta ännu längre norrut byter jag så äntligen plats. In i det sista sätter jag mitt hopp till vagnens toalett och tänker: Va fan, det kan inte varit mitt säte, det måste vara något annat. Luktar på jackan och dör en smula. Dör dör och dör. Det var mitt säte.
Tvättmaskin. Tack igen Mor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar