Om exakt en vecka fyller jag 30 år. Jag ska ta till vara på min sista vecka som tjugo-nånting genom att inte göra ett skit. Det förtjänar jag efter att ha sliti i tio år. Det blir kanon. Det känns nästan mer nervöst att inleda livet som trettio-nånting måste jag säga. Den första dagen, den första veckan kommer alltid att vara den första. Lite som med första intrycket tänker jag mig - det kan vara avgörande. Funderar på vad min första låt som trettioåring ska komma att bli. Borde förstås avsluta med Moz (återigen kliché kliché men va fan, han var min husgud). Instinktivt tänker jag att han även borde vara den första som spelas men å andra sidan tänker jag att bladet är vänt, pennan är nyvässad (om än något kortare) och pappret är vitt. Dags för nåt nytt. Men hur tusan ska det gå till.....
"Rose, I´m feeling older. Courage my love, it makes me bolder"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar