I do I do I do I do I do!

Idag brinner jag för kärleken.
Till Teres och David

Friends (en referens)

Jag menar, kolla!

Silence is golden

Oj så tyst det blev.
Efter ett hektiskt dygn med road trip, förfest, spelning, efterhäng, lång natt med åskväder och rethosta i en tältsäng, tryckande värme, finfina recensioner, road trip hemåt och väl hemma filmkväll med de bästa av de bästa blev det helt plötsligt tyst. Helt tyst så när som på en gnisslande balkongdörr .
Skivan tog slut och P är och spelar på annan ort. Jag är ensam hemma för första gången på väldigt länge. Ensambarn som jag är kan jag ju inte sticka under stolen med att jag njuter lite av det. Jag tänker också på att det faktiskt inte är sant som dom säger, att man inte kan få allt.
Jag tror jag har det, jag måste bara påminna mig själv om det lite oftare....

och det där som kommer tillbaka och biter en i foten.

Raljerade över hur jag aldrig varit på Piteå Dansar och Ler. Att stadsfestivaler är av ondo och hur banden som spelar där aldrig intresserat mig eftersom de är alldeles för kommersiella, för dåliga och för ointressanta
- och nu spelar du där själv, sa du.

Ja där ser man, ödets ironi.

The last days of disco - eller sommar

Somnade tidigt och vaknade med rethosta strax innan filmstart. Jag har alltid varit svag för the Last Days of Disco. Dialogen är underbar. Jag vet inte om det är det faktum att de jobbar på bokförlag, att de går i trista kontorslokaler i fina kläder eller om det är mörkret som gör mig sugen på att skriva något. Men eftersom jag är totalt oinspirerad testar jag något nytt och googlar "blogglistor". Här är en.

Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
Har ingen bok i närheten men når tidsskriften Provins # 4:2009
"Sannolikt var det utfälld kalk från denna bergart som gynnade orkidéerna spindelblomster och kallrot"

Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Soffkanten.

Vad var det senaste du såg på tv?
Tittar på the Last Days of Disco

Utan att se efter, gissa vad klockan är:
Alldeles för mycket med tanke på morgondagens planer.

Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Bortsett från Tv:n.....lite stökljud ute på gatan. Folk går hem från krogen vid den här tiden - vid de flesta tider sommartid har jag märkt.

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
För kanske 6 timmar sedan. Då cyklade jag hem från en kvällsdate med Eva.

Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Jag googlade bilder från the Last Days of Disco. Försökte hitta en specifik outfit som Chloe har på sig i filmen, den fanns inte - eller så gav jag upp.

Vad har du på dig?
Svarta leggings och en svart/vit-randig tröja med knappar i ryggen. Den är lite bred och kort - jag följer magtröjemodet även hemma - eller bara hemma.

Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Eftersom jag går på morfinbaserad hostmedicin drömmer jag mycket mycket konstiga drömmar. Det var faktiskt det och hostan som väckte mig tidigare. En mardröm - big time. Fast en mardröm med en twist, vem var den goda och vem var den onda....

När skrattade du senast?
När jag och P lagt oss. Han får mig alltid att skratta.

Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Tavlor och en stringhylla med b.la inramade fotografier

Me and you, and the Zsa Zsa Zsu

Det är någonting med kärlek den här sommaren.

Väg 363.

Femtiotalsgardiner i grönt/turkos
Spegel
Hylla
Joe Smooth
Hurrah!
Style Council
och LP-Box med golden oldies 1946-1969
Vita tygskor med schysst flätad detalj
PopGeni! - 3000 frågor om populärmusik (på köpet, även en uppsättning nya(re) frågor)
Servetthållare/Brevställ
Bricka
Kapsylöppnare och fågel i ett.
Pioneer hörlurar
Ljusstake
Böcker
och en marinblå finfin ullcardigan till P.

Ytterligare en anledning att ta det där körkortet.

Nångång kanske det blir jag

Jag har börjat övningsköra - på cykel. Det går ut på att vart jag än cyklar så diskuterar jag och P trafikregler. Jag låtsas också att jag kör bil, tänker mig in i situationen, letar desperat efter "döda vinkeln" och håller i styret tio - i - två Jag ser det som ett test, är han the One - the One att gå övningsköra-tillsammans-med-kursen? Kan han hantera att jag inte kan någonting om bilkörning, inga trafikregler, inga skyltar, sällan (och i stressade situationer) kan skilja på höger och vänster? Jag ger det en månad, sen skriver jag in mig.

Men döda mig...

...säger jag gång efter annan. Rethostan tar över mitt liv. Konstigt nog blev den inte heller bättre av ett paket cigaretter och alldeles för många bju-drinkar igår. Men det var det värt, nästan i alla fall.

Idag avundas jag Jenka som lånat min box och har Sopranos-maraton. Bara därför kollar jag på ett avsnitt på SVT och tänker att jag också har det - och att det här är det sista för dagen innan läggdags. Det känns redan bättre.

Till mina vänner.

Ikväll!

30 år på en kväll

Måste börja gå igenom låtar inför morgondagens fest. Jag vill spela allt det där jag alltid vill höra. Det är bara det att det finns så mycket. Soul överlåter jag till Eva - det känns tryggt. Men jag måste nog inleda en urvalsprocess för övriga låtar. Eller så låter jag bara P bestämma, som en överraskning - för mig alltså (även om det förstås vore en överraskning för honom om han fick bestämma)

Förresten, om du är i Umeå imorgon, kom kom kom till dans dans dans. Socialize, Aschanska Villan kl 21.

Loco i Lokko

Födelsedagspresenternas Rolls Royce. Jag läste halva natten och har ändå så mycket kvar - det är fantastiskt.

Två första.

Det är allt som behöver sägas.

En sista

Min sista dag som tjugo-nånting ska jag hänga med de bästa, bada, sola och lyssna på Being Boring. Jo så är det. Det blir den.

Ränderna går aldrig ur

Av sexton nytvättade plagg är fjorton randiga.
Behöver jag hjälp?

Beverly Hills och Sävarån

Inför gårdagens kanotfärd blev det 1991 hemma hos mig. Jag vet inte om jag gillar det, hatar det, eller älskar det - eller vad jag ens tyckte då.

It goes to eleven

Jag vill lyssna högt på musik. Jätte, jätte, jättehögt. Så högt så att fönsterrutorna skallrar och basen tar sig in i min kropp. Men jag fegar och sänker basen för grannarnas skull.

Maybe, baby

Shout to the Top måste det bli. Fy fan vilken dänga det är. Helt klart top 5 alla tiders bästa låtar. Ok, det var väl inget nytt direkt. Kanhända är det inte ens 00-tal när den 12" börjar snurra hemma hos mig. Men, vem bryr sig.
Den blir det.

Tror idag är dagen då jag sorterar om vinylen. Efter en heldag på stranden kliar det i fingrarna efter att få organisera någonting. Måste få strukturera, ordna och göra fint. Tänkte prova något nytt. Genreindelat och i alfabetisk ordning. Det blir en nöt att knäcka.

Jag älskar att vara hemma!

13 nästan 30

Om exakt en vecka fyller jag 30 år. Jag ska ta till vara på min sista vecka som tjugo-nånting genom att inte göra ett skit. Det förtjänar jag efter att ha sliti i tio år. Det blir kanon. Det känns nästan mer nervöst att inleda livet som trettio-nånting måste jag säga. Den första dagen, den första veckan kommer alltid att vara den första. Lite som med första intrycket tänker jag mig - det kan vara avgörande. Funderar på vad min första låt som trettioåring ska komma att bli. Borde förstås avsluta med Moz (återigen kliché kliché men va fan, han var min husgud). Instinktivt tänker jag att han även borde vara den första som spelas men å andra sidan tänker jag att bladet är vänt, pennan är nyvässad (om än något kortare) och pappret är vitt. Dags för nåt nytt. Men hur tusan ska det gå till.....

"Rose, I´m feeling older. Courage my love, it makes me bolder"

Me, Elin. You, semester

Har peppat på "självbiografin" Me, Cheeta sedan reportaget i Kobra tidigare i vår. Idag på Coop Forum Luleå under den sedvanliga "vad-är-det-du-äter-nuförtiden-egentligen"-handlingen med M&P stod den i hyllan. Tack Mor. Passar utmärkt nu när jag faktiskt lyckades läsa under resan norrut. Sofi Oksanens "Baby Jane" - check. Har haft uruselt läs flow senaste månaderna. Det ligger mest påbörjade men aldrig avslutade böcker på nattduksbordet (ångestbordet). Äntligen åtminstone en bok som kan förpassas till bokhyllan. Något som fick förpassas till tvättmaskinen när jag kommit fram efter dagens strapatser var dock min kära jeansjacka. Äckelmagade (och personer med pondus och självrespekt som irriterar sig på folk utan detsamma) ombedes sluta läsa nu.

När jag hittat min plats på det halvfulla tåget i morse, slagit mig ner, gjort mig bekväm, lyft upp resväskan på hatthyllan ovanför mig kittlade en omissigenkännlig doft mina näsborrar. Det luktade urin....inte kiss utan snarare lite som en (ingrodd) alkisbralla. Ni förstår nog. Jag tänker: va fan är det från mitt säte? Jag sitter kvar. En gång varje kvart tänker jag: Va fan, är det från mitt säte eller inte? Hoppas innerligt på att det är något slags korsdrag från tågvagnens toalett och sitter fortfarande kvar. Överväger att byta säte, ser att en stackars tjej (som hamnat vid ett bord tillsammans med en mamma och tre barn) byter plats. Men vet liksom inte. Hur funkar det på tåg egentligen? Kan man byta plats? Hur gör jag med väskan? Andra kommer att undra varför jag byter plats? Det sista jag vill är att "sitta på fel plats" och bli tillsagd av någon, en sur konduktör tillexempel.....Efter ungefär 45 minuter av resan lägger jag jeansjackan under mig. Tänker: Va fan, om det är från mitt säte sätter det sig inte i klänningen i alla fall....Jag sitter alltså kvar. Från och till stinker det alltså alkisbralla i 4 timmar. Väl i Boden, när de flesta andra resenärer bytt tåg för att fortsätta ännu längre norrut byter jag så äntligen plats. In i det sista sätter jag mitt hopp till vagnens toalett och tänker: Va fan, det kan inte varit mitt säte, det måste vara något annat. Luktar på jackan och dör en smula. Dör dör och dör. Det var mitt säte.

Tvättmaskin. Tack igen Mor.

Early Morning

Önskar lite, men bara lite, att jag köpt Fontän på Cd istället för vinyl så att jag hade haft Early Morning i mp3-format. Den hade passat bra just nu.

Tar 06.41 tåget norrut, mot Luleå. Varför så tidigt undrar ni? Jo för det går inga andra tåg till Luleå. Är urbota less på att skumpa de 26 milen med buss - i fyra timmar och fyrtio minuter. Tåget tar visserligen nästan lika lång tid men jag ska njuta av att se andra (o)bygder än byarna längs mardrömssträckan Umeå-Skellefteå. Ingen träsmak och en chans att faktiskt både kunna lösa korsord och läsa under hela resan. Fyra timmar och trettio minuter - när man vet att det skulle kunna gå på under tre.....Bygg Norrbottniabanan nu. Det kallas infrastruktur och jag tycker det är vår tur att kräva lite mer av den varan.

Bernardo / Riff - en dag med Gilmore.

Sicken tur att jag jobbade som produktionsassistent under West Side Story tidigare i år. Nu fattar jag WSS-referenser. Och eftersom det fullkomligt kryllar av dem i filmer, tv-serier och låttexter så har jag alltså haft en stor populärkulturell lucka. Illa.
Puh, skönt att arbete lönar sig.

Brännskadeenheten på Ö.k

Så många favoriter i en och samma film! Efter en fantastisk sommardag med världens absolut bästa Eva kan kvällen knappast bli bättre.

Kodin Kynttilät

Köpte fina finska bitar på Myrorna idag. Det var både glädjande och tragiskt på samma gång. Hos någon, någonstans här i närheten har det egna husets ljus slocknat....

Jag ser henne framför mig. Den äldre damen. Hon som kom hit någon gång för länge sedan. Kanske för att jobba, kanske för kärlekens skull. Kanske lärde hon sig aldrig språket, kanske längtade hon alltid hem. Hon sitter på köksoffan och lyssnar på Mauno Kuusisto. Det tar henne tillbaka till dansbanor, efterkrigstid, vemod och ungdomens år under finska ljusa sommarnätter. Jag lovar att fortsätta vårda dem ömt även om min egen längtan blott är en svart-vit film och aldrig någonsin har varit min verklighet.

Namngivna

Hon har fått namnet Tracyanne. Är det konstigt?
Hon ser ut som en Tracyanne - men det gör min portabla skivspelare också (och den kom först)....

You are on my mind

Familjens "Vinter i april" har gått på repeat i min musikspelare under hela turnén. Till följd av det har jag också drivit mig själv till vansinne genom att försöka komma på namnet på den låt och den artist just Vinter i april påminner mig om. Övervägde att ringa hem till P för att han skulle rota igenom skåpet med skivor jag sällan lyssnar på och som inte ryms bland de andra - men eftersom jag inte ens kunde minnas titeln på skivan låten skulle finnas på kändes det dödsdömt. Nu har jag rotat fram den - Soul for Real "Every little thing I do". Högst ointressant betraktelse kanske - eller en inblick i min hjärna.

Jag älskar Berlin.

Kanhända maxade jag kvoten för hur många gånger det är ok att säga "Jag älskar Berlin" under en och samma helg - men, det är sant. Måste åka tillbaka snart.

Tillbaka, hemma igen. Känner mig rastlös. Ägnat två dagar åt att lyssna på nya skivor. När andra köpte billigt krims-krams på söndagsmarknad i Berlin maxade jag på Sarah-relaterat och 86-indie. Efter många dagar i otal skivbutiker, utan ett enda köp (förutom Levi Stubb´s Tears av Bragg till P) valde jag slutligen rätt skivback. Det var inte lätt, och det var inte meningen - men det var kanske menat. Det var söndag, det var varmt. Jag och Ellen hade dansat hela natten. Jag var aningens bakis och i tryckande hetta och med svullna fötter vankades det marknad. Herreminje - jag trodde jag skulle svimma där. Mitt bland alla krustpunkare och hippies, bland turister och fyndgalna. Men, jag ser ett stånd, jag ser en skivback, jag ser etiketten "indie". Jag börjar bläddra. Och där, där står skivorna med stort S. De där skivorna jag aldrig aldrig hittar annars mer än för dyra pengar på e-bay. Köper - sen irrar jag mig ut ur marknaden och slocknar på en soffa i en bar där 50 tyskar kollar på fotboll. Underbart. Jag älskar Berlin.