Au Revoir Sverige

Efter att besvikelsen lagt sig bad jag P utmana ödet. Nu väntar jag med spänning på att FRA-indrivarna bankar på dörren. Tur att jag inte är hemma. Men nej nej, jag fixade såklart inte hem det jag redan beställt, det vore ju tokonödigt. Det blev nåt skånskt och fint istället. Nåt som jag faktiskt (äntligen) ska se live när jag hälsar på Familjen hemma i Luleå i augusti.
Vågade mig också på att utmana mitt eget tålamod och fylla på musikspelaren med lite nytt. Jag gör det så sällan eftersom jag, i vanlig ordning, inte läst några instruktionsböcker och således helt utgår från "känsla" och "sunt förnuft" när jag för över musik från datorn. Det fungerar i 2 fall av 10. Resterande gånger raderas allt på musikspelaren istället. Idag var en tur -i -oturen- dag så nu kan jag lämna landet med lite nytt från Holiday Records och annat smått och gott.

Adjö för en vecka eller två.

Fan!

Jävla skit också. Mina skivor har inte kommit idag heller. Det var då själva fan till att sega. Nu är det försent. Det var ju nu nu nu jag ville ha dem. Jag behöver låtarna på turné. Jag behöver.
Jag.Känner.Sorg.

Dan före dan

Spelar Alfapet i sängen och firar att det bara är en dag kvar på jobbet. Sen är det semestertider. Min första semester någonsin. Lyx.

Ingen säger det som Tracyanne.

Konklusion

Hellre ett svart får än en ulv i Louis Vuitton-kläder.

Otålighetens pris...

är att använda nättjänster och tvingas lyssna på reklam. Jag vet att skivorna kommer imorgon, men Robyn jag kan inte vänta.

Vi mot dem

Här går man omkring och tror att man är så unik, så ovanlig - ett svart får i en hage full av ulliga gulliga lamm. Och vad gör man. Jo, tillsammans med några vänner bokar man biljetter till SATC 2. Efter filmen planerar man att "ta ett glas vin ihop". Eller så skämtar man om att ta en cosmopolitan..... men det skulle vi ju aaaaldrig göra (det är vad de andra gör).
Ovanligt vanligt.

Tidsfördriv

Ok, jag har lite att göra.
Men det här, det här, det är helt sjukt. Ni måste testa.
17 frågor tog det innan anden listade ut att det var Morrissey jag tänkte på. Nu jävlar ska jag testa igen.

Ni måste.

Look-a-like

Ni brukar säga att jag är lik Robyn. I wish.
Robyn gör det igen.

Att ha feeling

Every little smile med Eye Travel på radion och jag känner bara jippie-di-waowao!
Det är ju faktiskt sommar snart. Semester och turné. Födelsedag och kalas. Sol och bad. Parkhäng, balkonghäng och mitt finfina kompisgäng.

Ind(i)enial

Här sitter jag med kluddiga post-it lappar framför mig. Nedtecknat lite hit och dit, upp och ner är namn på band jag ska kolla upp/köpa på mig av efter att, i två veckors tid, uteslutande lyssnat på Gimme Indie under arbetstid. Och vad gör jag - jo jag loggar in på nätaffärens hemsida och köper helt andra grejer istället. Men det var så billigt tänker jag. Och det var det kanske.

Oavsett så ser jag nu fram emot paket på hallgolvet. Yippie!

Berlin, lite kort och några kort.

Berlin, från mitt hotellfönster. En W.I.S.P-bekant brukar säga att Umeå är "Sveriges Berlin". Det tänkte jag på under helgens vistelse där.
Ibland känns nog Umeå snarare som ovan..
(....eller så här...)
På Oranienplatz inhyste ett rivningshus delar ur Berlinbiennalen. Intet ovetandes om innergårdens utställning fick jag en smärre chock när jag tittade ut genom toalettfönstret.
Bruce Nauman "Dream Passage" på Hamburger Bahnhof. Hade jag vågat hade jag fotat allt jag såg.
Olafur Eliasson på Martin-Gropius-Bau. Staden i fokus
Rökfyllda rum, neonljus och total lycka. Snarlika scenarion kan komma att utspela sig under mitt nästa besöka i Berlin. Lika med ändå olika om jag säger så.
Berlin, jag saknar dig redan men vi ses om mindre än två veckor.

Spirit of 69/96

Regn ute, kallt inne. Min Berlintripp fick mig att tro att sommaren kommit hit också. I brist på varm kofta letade jag mig ner till avdelningens arkiv. Där plockade jag på mig en snajsig jazztröja. Det syns inte. Från en något mer "Malin på Saltkråkan"-look tog jag raskt steget till 1996 års skinheadinfluerade stil - kort svart kjol, rödvit-rutig skjota och sportjacka. En stil jag följde, mer eller mindre slaviskt, i många (nästan allför många) år. Snacka om att låsa in sig i skjortmärken, pressveck, byxlängder, kjollängder och annat ointressant. Fast, jag älskar det. Mitt hjärta dunkar varmt för the spirit of 69 - kanske inte lika varmt för 1996 dock.....

Ego

Drar till Berlin och är lite avundsjuk på mig själv. Hoppas jag förstår att det är jag som är där, medan jag är där. Å andra sidan ska jag snart dit igen. Vem hade kunnat ana....2 Berlinbesök inom loppet av 2 veckor.
Go livet innan 30! Måtte allt vara lika bra om en månad.....

Take my breath away

En pirrande känsla av upprymdhet, förväntan och glädje har intagit min kropp. Att i helgen besöka Berlinbiennalen är nära nog en dröm som går i uppfyllelse. Jag ser fram emot en helg av konst konst konst, kryddat med bland annat ett besök på klubben där jag själv ska spela om drygt två veckor. I sådana här lägen tar jag också tillbaka (nästan) allt jag sagt om internets meningslöshet. Kärlek till "turistguider" som man kan ladda hem. Som den här finfina.

Som i en Pavement referens

Finns det hårfön på rummet? Efter pris är det helt avgörande tycker jag. Oavsett om destinationen är Uddevalla, Stockholm eller Berlin.

Ord och inga visor.

Varför har folk annat att göra än att svara på mina mejl? Det är så frustrerande. Önskar att jag kunde ge besked till alla tusenmiljarder människor som frågar om "festen". Jag skriver det här. Ja, det blir en fest. Ja, den blir i juli. Ja du är bjuden.

Jag är inne i en känslig period. Om möjligt, undvik mig. Om omöjligt (att undvika mig då alltså eftersom jag vet att det kan vara svårt, så fabulös som jag är) undvik någon (eller alla) av följande frågor:
Vilken avdelning jobbar du på nu?
Hur länge blir du kvar här då?
Vad har du för typ av anställning?
Hur många veckors semester har du?
Hur var det i USA?
När kommer skivan?
Vad händer med bandet nu då?
Har ni tänkte på det här och det här och det här och ditten och datten samt bluttan blä?

Undvik även följande ämnen:
Rökning
Träning
Bantning- vem bantar, hon bantar, alla bantar ,bantar du?

Ni ser, det här är ett test. För nog måste det väl finnas så mycket annat intressant vi kan samtala om. Jag vet att det finns det.

Gimme gimme gimme medication....

fast det räcker med nätradio.

By bye Spotify på jobbet.
Hej Gimme Indie.

Det går bra nu, kompis det går bra nu.

Först får jag visitkort och sedan får jag reda på att jag ska åka till Berlin.
Nu till helgen. Konstbiennal och performance föreställning.

Jag var ju helt enkelt bara tvungen att citera Petter.

I skivsamlingen

Måste ju ändå få vara så fräck och posta ett inlägg om hur mäktigt det känns att ägna söndagen åt att lyssna på testpressen av mitt eget album. På vinyl.

Regnvägen 18

Känner mig inspirerad att försöka mig på en lista över de mest inflytelserika albumen/artisterna/låtarna i mitt liv sedan tonåren. Efter att (uteslutande) ha lyssnat på the Cure- Boy´s don´t cry sedan igår har jag kastats tillbaka till mitt tonårsrum. Jag känner dofter från 1994, jag går i högstadiekorridorer och tänker på hur otroligt många timmar som ägnades åt album efter album, artist efter artist. Jag förflyttas till gymnasiet och slutligen hamnar jag här. I Umeå. Dået var en fantastiskt narcissistisk tid där alla texter handlade om mig.

Nog om detta minnenas allé-dravel nu. En lista alltså, eller två eller tre. Jag försöker tajma dem lagom till min födelsedag om drygt en månad. En musikalisk exposé över hur det kommer sig att jag blev som jag är. Nu måste jag bara försöka rodda ihop festen. Då jävlar blir det murder on the dancefloor (and you better not kill the groove).

Rosa bubbel

Fascineras av mig själv. Nu kom lusten tillbaka. Det började redan igår kväll när jag , Täfteåfestivalen till trots, valde att stanna hemma och hänga med Gilmore Girls. Rory och Doyle diskuterar Yale Daily News artiklar och Doyle kräver "accuracy accuracy accuracy". Jag kan inte vänta en sekund utan bara måste lysnna på the Cure´s Accuracy från Boy´s don´t cry.

Nyss satt jag i soffan, fortfarande inne i GG och helt plötsligt tänker jag "Pink Champagne". Blev lite sugen på Rosévin också.

Äkta kärlek

P somnade när han läste mitt senaste inlägg. Jag fick väcka honom.

Du blir vad du leker.

Jag har alltid lekt kontor. Hängde på mammas jobb som barn och skrev febrilt på skrivmaskinen. Ljudet, jag älskar ljudet. Jo, hängde en del på pappas jobb också. Skrev skrivmaskin i receptionen (minns att den var halvdigital, man kunde se texten i en liten ruta innan den fanns på pappret...jo det här var innan datorn) När jag var 11 år köpte jag en egen. Min dröm: skrivmaskin, fax, ett eget kontorsrum, högklackat (som klickklackar i korridorerna) en anslagstavla, en räknemaskin med tillhörande pappersrullar.

Idag fick jag visitkort på jobbet. Egna visitkort. Mycket stiligt, mycket vuxet - lite 1990.

Ps. Kommer ni ihåg när folk skaffade visitkort, det var en stor trend. I alla fall i Luleå. 15-åringar med visitkort. Verkade konstigt redan då. Jag är i alla fall 30 nu. Och har inte betalat för dem ur egen ficka.

Ornitolog

Jag spanar efter fåglar. Fast inte vid vattendrag eller på ängar utan mer i små butiker och på loppisar. Det här är mitt senaste tillskott. Broschen MÅS av konstnären Maria Johansson, införskaffad i Mobila Konsthallens shop i Stockholm under förra veckan. Skrivmaskinsrelaterat abstrakt fågelmotiv. Abstrakt eller övertydligt. Ni avgör.