Tur i oturen att jag knäckt ryggen på gymet igår morse. Det gör att jag efter lunch idag beger mig hemåt för att inta horisontellt läge resten av arbetsdagen. Det gör också att jag missar presskonferensen där det avslöjas vilken stad som blir Kulturhuvudstad 2014. Jag pustar ut. Jag har nämligen otroligt svårt för offentliga känsloyttringar. Att le när vi vinner eller att bevittna besvikelsen när vi inte gör det. Sekundärskammen kring att misslyckas klarar jag nog inte av. Inte heller ryggdunk och slag för bröstet.
Men jag väntar med spänning.
1 kommentar:
Jag känner igen känslan, fast jag känner så när jag tex ska öppna paket i grupp.
Hur glad man än blir går det inte att visa.
det blir bara krystat.
Skicka en kommentar