Jag kopplar helt ogenerat samman senaste årens lågkonjunktur med det faktum att det går inflation i låtar på svenska. Hur många olika varianter av "upp på sociala ner på systemet" -textrader ska jag behöva lyssna på? Ett försök att hitta sin plats i ett alltmer otryggt samhälle och pop på svenska verkar gå hand i hand. Jag är uttråkad.
Men med facit i hand är det då ett som är säkert - Annika Norlin visar att politikens varannan damernas är för lite. Kan vi inte bara ta över hela skiten helt från 25+ killarna som skriver popmusik från samhällets botten. Det röstar jag för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar