Missförstå mig rätt. Jazzkatter är fina men någon kattmänniska har jag aldrig varit. Att börja gräva och plantera frön i vårens festivalrabatt är fantastiskt. Planering och tanke sätter sina spår som jord under naglarna, men istället för att pilla bort sorgeränderna kanske jag bara målar över dem. Ibland med något rött, sedan något grått och till slut något kulört. Randen finns alltid kvar som en påminnelse att
Mycket
Av
Det jag håller på med handlar om öv-
Erlevnad - i den här stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar