Prioriteringar

Tidstypiskt för 11-åringar under tidigt 90-tal var de klassiska "Mina vänner"-böckerna. Jag hittade en sådan i lådan. Inga vänner hade skrivit i den, däremot jag. X-antal gånger. Jag har ju alltid gillat det där med enkäter. Deltar mer än gärna i alla former av undersökningar - både via telefon, på nätet och på papper. Har säkert något med mitt storhetsvansinne att göra. Hursom. På frågan vad jag helst ville bli har jag anno 1991 skrivit Kysst lärarinna (det där med kommatecken var visst inte så viktigt)

Vårterminen i sjuan blev jag kysst - och igår hittade jag blandbandet då Det hände. Jag markerade det med ett kryss.

Döda ting och vuxen poäng.

Jag har blivit med bil. Den ska inte heta Tracyanne. P säger att det kanske kan få vara en han till och med. Jag vet inte. Någonstans inombords är det redan en hon (...och en Tracyanne). P får allt snabba sig på om det ska bli "det andra könet". Det måste vara ett inspirerande namn, något tryggt, eller något hårt och tufft - som gör mig odödlig. Det kan vi behöva nu när det är dags att skaffa den där lappen. Fy tusan, vad har jag gett mig in på....

Hee-Man kanske han kan heta. Eller Svarta Faran. Liemannen, Döden...nä kom igen P. Du måste hitta på nåt. Jag tänker bara på självklarheter - som Steven Patrick eller Billy. Den är liten och svart....kanske Prince - och jag kan vara The New (Horse) Power Generation. Go jag.

Blandbands-bonanza

Eftersom jag knappast kommer att flytta hem till mina föräldrar igen (anser min mamma i alla fall) så släpade jag hem en banankartong med minnen efter mitt senaste besök i Luleå. I lådan finns förutom hiskeligt många dagböcker och anteckningsblock också punkcollage, Moz-urklipp, konsertbiljetter, hastigt nerkluddade adresser, festivalarmband och mängder av brev. Den största behållningen var dock de skokartonger med blandband jag nu kan ägna mina kvällar åt att lyssna igenom. Jag har till och med tagit ner kassettdäcket från förrådet. Målet är att försöka årsbestämma varje blandband - i ett första skede. Jag hade även tankar på att skriva regelrätta låtlistor - men eftersom jag uppenbarligen inte (i alla fall inte på de banden som är från 1986-1992) gjorde det då så känns det lite som historierevisionism. Om jag inte visste eller brydde mig om vad det var jag lyssnade på då liksom....vem försöker jag lura. Rätt ska vara rätt som jag brukar säga.

Do or Die, Now or Näver

Åker spårvagn mitt i natten och inser att populärmusik gör sig bättre i storstadsmiljöer.
Måste kanske flytta då....

Öppna dörren!

Jag vet inte om det är för att det är måndag eller.... Men det känns som att jag har kört fast. Var jag än befinner mig så ser jag bara väggar och tak - betong, halvt avflagnad färg och lite klotter som påminner mig om att det kanske, men bara kanske finns någonting annat att bry sig om på andra sidan.

På morfars tid

Jag och P lånar morfars bil för resa norröver imorgon. Morfar är tyvärr inte i livet men bilen i säkert förvar hos en morbror. Det finns många plus med att åka bil till Luleå - det är inte bussen och det är plus så att det räcker och blir över. Problemet med morfars bil är att den inte har någon stereo, inte ens ett kassettdäck eller en radio. Det är bara tyst.....Annars hade det förstås varit väldigt passande att lyssna på Mauno Kuusisto och tänka på min stora bullriga finska morfar som hörde så dåligt att jag brukade mima och låtsasprata med honom när jag inte förstod vad han sa. Klassisk språkförbistring. Jag låtsades förstå och morfars låtsades höra. Det är det finska sättet.

Jag funderar på hur lång tid det kommer att ta innan jag irriterar ihjäl mig över ljudet om jag försöker använda mobiltelefonens högtalarfunktion. Jag funderar också på att ta med mig en bunt pop-genifrågor och drilla P till att bli en populärkulturell vinnare. P - killen som kan alla svaren - oavsett kategori! Det skulle imponera stort på mig. Jag funderar också på att utveckla regelsystemet för musikleken. Ni vet, spelare ett säger ett bandnamn och spelare två ett band vars namn börjar på bokstaven som föregående slutade på. Reglerna kan göras lätta eller oerhört svåra (tänk sortera skivsamlingen). Det blir nog bra.
Annars säger jag bara; Familjen, Eldkvarn, Anna von Hausswolff, MABD och Luleå. En helg i Luleå - det var inte igår. Jag är nästan lite nervös.

En annan tid

Lyssnar på Anna von Hausswolffs "Du kan nu dö" och funderar på minnen jag begravt.
Ska bli intressant att se Hausswolff igen, i annan sättning och på en utomhusscen. Jag får faktiskt fortfarande rysningar när jag tänker tillbaka på konserten hon gjorde under MADE.

Beger mig norrut imorgon, för två dagars utomhusfestival i Luleå. På Gültzaudden. Sist jag var på spelning där var skolavslutningen 1997. Monster spelade och jag minns att trombonisten var så dödligt het.

Ett öra rött

Har fortfarande 3 avsnitt kvar. Sovrummet är det bästa (och enda ) rummet just nu. Fönstret är halvöppet och en kall vindpust slinker in då och då (kan det, ååh snälla kan det vara höstluft jag känner). Rullgardinen är halvt nerdragen, fönsterlampan tänd. Sängen är bäddad men kuddarna på besök ovanför överkastet. Jag ligger under en filt. Möblerar om, puffar till kuddarna och lägger mig på P´s sida av sängen istället. Mitt vänstra öra har fått liggsår.

Hemma från jobbet.

Dagens plan: att se de sista sex avsnitten av Gilmore Girls. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Vem vet, om jag fortfarande har feber imorgon så kanske jag börjar om.....

Jag är så tråkig just nu.

Förutom en stark känsla av uttråkning får jag också sådan ofantlig ångest av att vara hemma från jobbet. Totalt oduglig. Det är bland det värsta jag vet, att ringa till receptionen och sjukanmäla sig. Speciellt så här precis efter semestern. Herregud, hade jag inte kunnat göra bort det här då.
Oduglig, tråkig och sämst. Det är dagens ledord.

Nu, Lorelai.

I do I do I do I do I do del 2.

Hipp hipp hurra för Joel och Michelle idag!

Ipoden synkar med mig

Somnade med tårar i ögonen och knuten näve. Vet inte varför, det bara blev så. Vaknade och tänkte "fy fan". Drog på mig träningskläderna och gick ut i morgondimman. Trycker på play.
Mitt hjärta stannar lite när Kristen Vigards version av Costello/Bacharachs "God give me strength" börjar spelas . Ironiskt nog följer Parkens " Åt helvete med himlen".
Ja, tänker jag: Åt helvete med allt!.
Till tonerna av Another Sunny Day´s " You should all be murdured" når mitt dåliga humör sitt klimax. Till Angie Stone´s "Make it last" går jag hem och tänker på ursäkter och förlåtelse.

Vaknar upp i Långtbortistan

"We´re sorry but we don´t have imagery at this zoom level for this region. Try zooming out for a broader version"

Google maps i all ära, men till Tornedalen har de inte hittat. Kanske någon form av censur, vem vet. Lite besviken blev jag att jag inte kunde mäta upp förra helgens löprundor på jogg.se. Det hade varit så fint också, att få zooma in landsvägarna och drömma sig bort för en stund.

Jag och Emily

Jag har köpt ett nytt kodlås till gymet.
Så......

Sentimentalt

Varje vardagmorgon promenerar eller springer jag i skog och mark. Det är min stund på dagen, en ensam-tid som är guld värd. Det är min musiktid. När jag fyllde år fick jag en ipod, det har jag aldrig haft tidigare. Jag har haft diverse musikspelare och senaste tiden endast min mobil. Det har krånglat och jag har tappat tålamodet fler än en gång för att jag inte kunnat synka med itunes. Nu är det inga problem - men med inga problem kommer nya problem. Itunes. Fan, egentligen suger ju Itunes. Jag har i många år framförallt "samlat" låtar på datorn. Hela album tenderar jag istället att köpa och ha på old fashioned format. Nu när musikspelaren synkar med hela mitt itunesbibliotek finns där bara enstaka låtar med sjukt många artister. Suck. Jag får ingen kontinuitet i mitt lyssnande. Klickar mest på nästa nästa nästa nästa. För att hitta "rätt" låt liksom. Inser ju också att jag faktiskt (trots att jag länge varit en motståndare till detta) är lite sugen på att digitalisera en del av min skivsamling. För att ha liksom, ha on-the-go. Men det går ju inte. Ipoden är ju redan nästan full. Jag står inför ett vägskäl. Att plocka bort låtar, bränna ut dem på cd, skapa samlingscd:s. Men jag kan liksom inte. Jag kan inte välja bort eller välja rätt. Vissa låtar har ju hängt med jättelänge. Låtar jag sökt efter på soulseek, väntat på. Jag kan inte göra så mot dem. För jag vet ju vad som händer. De kommer att hamna i lådan med brända moderna blandband - de kommer att samla damm. De förtjänar mer, de som varit mina följeslagare så länge. Det är flera tusen låtar, men jag lovar och svär, varenda en har spelats.

Det känns som att jag tvingas in i ett förhållningssätt till musik jag inte själv har valt. Att ladda hem var tidigare en portal för nya intryck eller för att samla på gamla obskyra låtar. Eller en quick fix för tårar, ångest eller skratt - och det kan jag inte bara radera eller bränna ut. Det är ju nästan lite som ett fotoalbum.
Jag får se hur jag gör.

Livet på en pinne

...och några dagar sedan. Idag, uppenbarligen en annan tid. Regn regn regn - och jobb.

Kärlek är ett blandband

Det regnar. Jag bränner en skiva. Jag vill att musiken ska kännas när vi åker bil. Jag tänker på att det är fint att jag och P får åka iväg. Jag bränner en skiva med hemliga låtar, bränner en skiva i smyg.
Vi ska lyssna på det här:

Alma Cogan - Somebody loves me
Shoot Charlie - The dances never danced before
Cornelius - Drop (Kings of Convenience remix)
Beloyd - Today all day
Joel Alme - I never said I was brave
The Concretes - A whales heart
The Drums - Best Friend (Olympic mix)
The Field Mice - If you need someone
Girl Alliance - I wish I could tell you
Haircut 100 - Fantastic day
Jeremy Jay - Airwalker
Masshysteri - Dom kan inte höra musiken
Paul Wall - Girl
Jean Plum - Look at the boy
Prefab Sprout - Lions in my garden
The She-Brews - Leave all your old loves
Suede - So young
This is Ivy League - Don´t waste your love on me
Nella Dodds - Come see about me
the La´s - There she goes
The Association - Never my love

Och nej, sorry, men den här spellistan gick inte att göra komplett på Spotify (som vanligt).

Nu åker vi hit

....fast det här är ju förstås bastun.

Planerar resans musik, det är nästan det viktigaste av allt.

.......

Herregud, jag börjar jobba imorgon och jag har inte ens gått och lagt mig från förrgår än. Om exakt 24 timmar ringer väckarklockan.