Tänk Miranda Hobbes på baby shower..

Jag: Hej hej

Barn 1: Hej min brorsa är typ döv han hör inte att jag ringer på dörren

Jag: Jaha han hör dåligt.

Låser upp min ytterdörr, öppnar dörren och går in.

1 min senare.

Jag sitter på toa och hör grannens ringklocka, många och långa signaler är det.

Barn 1:Hallå du hör dåligt. Hallå, hallå.

Barn 1 till barn 2: Han är inte där.

Jag tror barnen är utelåsta.

Tanken slår mig att jag borde gå ut och fråga om allt är som det ska. Men jag vet inte, jag har så många anledningar till att inte göra det.....

1) Om jag bjöd in dem, vad skulle vi prata om?

2) Barn är källan till vinterkräksjukan. Alla barn har den, hela tiden.

3) Jag är inte lämplig helt enkelt - se anledning 1 & 2.

Yes, I ´ve made myself very plain.

Hagatunneln 21.47.
Avrundat en trevlig kväll, med det trevligaste av sällskap.
Har precis växlat från mp3-spelarens radiofunktion till mina egna val. P3-lab passade sig inte idag. Jag behöver något. En quick fix. Ett eget val.
"in the absecense of your love".
Avrundat en trevlig kväll med det trevligaste av sällskap. Första låten ikväll, på väg hem får mitt hjärta att göra volter.

Första gången jag hörde Moz nya singel på radio stannade tiden upp. Inte bara var han tillbaka - rösten, intonationen, melodin - texten. Texten! Några veckor innan jag själv lämnade Sverige för turnéavstamp i Paris. På pricken jag, på pricken såld.
Den är väl ingen tio-poängare, " Years of refusal" men han har mig åter i sitt grepp. Jag har inte lyssnat så här mycket på Mannen med stort M på flera flera år. Har snart avverkat alla soloalbum. Jag gör en djupdykning i känslor jag anammat, levt efter och lämnat. Känslor som på intet sätt ska underskattas, hur klyschiga de än må vara. Om jag kunnat tagga relevanta ord i låten, så som så många taggar sina bloggar, hade valet fallit på; paris, arms, stone och I.

Jag är väldigt ensam när P är borta. Eller så vill jag bara vara väldigt ensam, känna känslan av ensamhet innan P kommer tillbaka. Ensam är stark - tillsammans med Moz!

"jag har varit med dig i huvudet så många gånger idag att jag borde spärras in"

Jakt & (för mycket) fritid

Jag gjorde mogna val på bokrean idag. Köpte efter tycke och smak, inte efter billig peng. Ibland har man tur och så sammanfaller de båda.

Medan jag strosade runt bland bokhögar och uppmärkta hyllor kom jag på mig själv att värdera (och fundera) på de utvalda böckernas "äkthet" (ja, förutom att jag funderade på vem av alla i trängseln som eventuellt var en bärare av vinterkräksjukan då förstås - alltid prio 1 i dessa tider). Efter att ha smort in händerna med alcogel stod jag (passande nog) spritdoftandes och vände och vred på Susanna Alakoskis "Svinalängorna". Ska jag slå till? - tänkte jag. Jag har ju visserligen redan läst den, jag äger den till och med som pocket. Men den var ju bra och jag kanske borde köpa "originalet"!? Spara i mig höjde ett varningens finger och motade effektivt bort Slösa med orden "Lägg band på dig kvinna".

Men tanken var redan rotad. Jag sicksackade vidare bland smittoriskerna och kom till hyllan "massupplagor du bara hittar på bokrean". Här stannade jag upp. Tittade på Strindbergs alla verk, funderade på vart Jan Guillous böcker tagit vägen och tänkte att aldrig aldrig skulle jag sjunka så lågt. Blickade ner mot mina egna val och kallsvetten bröt ut......Tänk om mina köp speglar bristande litteraturkunskaper! Tänk om just den här finfina utgåvan av Bodil Malmstens "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig" avslöjar mig! Tänk om jag är såååå 2006 fast det är 2009. Tänk om innehållet i mina nyinköpta bokhyllor bara växer och växer men att de aldrig föräras med ett original. Det är som att ha en komplett samling av Morrisseys album men bli avslöjad med fem Hollandspressar. Hemska tanke!


För det är något med jakten. Det ska vara svårt att konsumera kultur!

Nu var jag tvungen att resa mig upp. Lämna sovrummet, gå till vardagsrummet och vända på skivan. Gå tillbaka till sovrummet. Sätta mig ner bara för att gå tillbaka till vardagsrummet igen eftersom det lät suspekt. Lyfta nålen från skivan och ta bort damm. Jag förtjänar (och tjänar) artisten i fråga!

Samma känsla slog ner som en bomb när jag senare besökte en inredningsbutik av märket större butikskedja. Jag hade sett ut några fina saker att pryda mitt nya hem med. Men väl där köpte jag ingenting. Mönstret på kudden och mönstret på krukan påminde alltför väl om erkända originaltryck. Jag hade verkligen sett framemot att få lägga mina sista februarislantar på inredningsgrejjer. Men jag jagar hellre vidare och hittar ett använt och kantstött original. Under tiden sitter jag i ett halvfärdigt hem och torkar munnen med märkesservetter efter att jag ätit.

Snart kommer DeN kanske ända fram - ett inlägg i debatten om gnäll.

Jag överväger att bli en person som skriver arga lappar i tvättstugan. Det är ett officiellt erkännande - och helt sant. Mitt tålamod har prövats till sin gräns. Jag vill att Åkerman, som häromveckan tvättade på min tvättid ska få bära skämskepsen för sig själv samt för alla de som under mina år i studentghettot inte var läskunniga.

Inte bara låg Åkermans tvätt kvar i maskinen när klockan klingade "min tid" han hade även mage att hänga upp sin tvätt (som jag plockat ur maskinen och lagt i vagnen) i torkskåpet. Trots att han mycket enkelt, genom att slänga ett öga på maskinens digitala siffror, hade kunnat se att jag antagligen skulle behöva skåpet cirka 40 minuter senare. Jag fick alltså vidröra hans kalsonger fler än en gång. En gång är ingen gång, men två gånger är en gång för mycket. Så är det.

Att bli en person som skriver arga lappar i tvättstugan känns som ett naturligt steg efter att jag tvingats bli en person som fler än en gång ringer samma kundtjänstcenter och framför klagomål. Alltsedan jag flyttade har min söndagsprenumeration på stor nationell dagstidning inte sett hallgolvets blanka yta mer än en gång. Först var det något fel på min adressändring

- vi bjuder såklart på en vecka.

Sedan var det tydligen kommunikationsproblem med lokal distributör (!)

- vi bjuder såklart på en vecka.

Sedan hittade jag den i snön utanför porten

- Det är nog en ny person anställd hos den lokala distributören, vi bjuder såklart på en vecka.

Sedan hittade jag den innanför porten. Sedan uteblev den två veckor i rad.

- vi bjuder såklart på två veckor.

Senast hade den nått mitt våningsplan. Den låg på översta trappsteget. Om jag har tur ligger den utanför dörren nästa söndag.

För övrigt betyder min "Reklam Nej Tack" lapp INTE att det är ok att lägga reklamen utanför dörren heller. Mån om att göra rätt har jag flertalet dagar tagit in reklamen till mitt hem och lagt den i min återvinning. Allt för att inte mina grannar ska undra vem fan den nya personen som samlar återvinning utanför ytterdörren egentligen är. För det är inte rätt! Och vem vet, en dag ligger det kanske en arg lapp på mitt hallgolv.

Då dör jag av skam.

Som en fluga på väggen

En tidig morgon i San Feliu De Codines: Jag sitter på den vänstra fönsterplatsen i en liten lastbil omgjord till minibuss. Sätet (som är mer av en bänk än ett regelrätt säte) är av vinyl och alldeles för smalt. Jag sitter på ett ihopvikt, vitt (men fläckigt) överkast som nog ska fungera som träsmak-i-rumpan-dämpare. Det har knölat sig! - och jag har redan träsmak fastän vi nyss har startat. Jag har fingervantar på fötterna.

Vi smyger fram i trånga gränder, jag ser inte en människa, det är verkligen helt folktomt. Men jag vet att de bor här. Folket alltså. För kvällen innan har vi spelat på Folkets Hus och i natt har vi bott på ett dagis. Så de har barn också. Folket alltså. Utomlandskänslan är stor. Det är så annorlunda i andra länder att det är svårt att undgå.

Helt plötsligt ser jag en....två....tre.....fyra....fem...affischer. På oss. En bild. Jag finns med på bilden. Jag hänger på en vägg i San Feliu De Codines. Jag har kanske hängt där ett tag...Kanske hänger jag kvar...