I write summer songs...

Har vaknat varje morgon med milslånga att-göra-listor färdigformulerade. Ta-tag -i -på-tisdag- listor har jag döpt dem till. Usch, det är visst redan i morgon!
Hämtar kraft genom att besöka platser som om mindre än två månader står överst på att-göra-listan. Semsterlistan. Stranden. Solen.
Men först den här veckan.: Jobb som vanligt och lite mer, rep med bandet , rep med andra bandet. Luleå tur och retur onsdag, Lloyd Cole, releasefest, spelning, 40-års fest, Valborgsfest och 1: maj.

För att inte tala om nästa vecka, och nästa efter det och nästa efter nästnästa.
All work, fun and play! På riktigt. Jag klagar inte.

Gissa.

Ränderna går aldrig ur

Nu är jag redo för actionfyllda sommarnätter längs med Ö.k. Gatan där allt kan hända, fyllepromenader, kärleksgnabb och slagsmål. Förra sommaren var enormt spännande.
På min balkong- marint tema. Nedanför - hela havet stormar.

Jag är...

....löjligt nöjd över att ha stannat hemma i stan över påsk.
Löjligt nöjd!

Varvar spontanitet med planerad aktivitet, tradition med nytänk. Fönsterputsning med mandelägg och en sommarfixad balkong. Allt till tonerna av skivor skivor skivor. Herregud, när hann jag ha sådan här kvalitetstid med mina vinyler senast?

Och på onsdag nästa vecka ser jag Lloyd Cole - i självaste Luleå. Och kör upp dit själv. Sjukt.

Nu fortsätter påsken.

Husmorsskolan

Jag är bra på mycket. Men seriöst, påskliljor. Ska man ha dem inomhus eller? Känns som att jag begått ett kardinalfel. Att grannarna tittar, pekar och skrattar. Ni också. Men ändå, jag tycker att det är fint (men kanske fel). Jag är clueless.

Att bli vuxen

Kanske startade jag en trend förra året när jag åkte till USA på turné under påskhelgen. Så vitt jag kan minnas var det den andra påsken i hela mitt liv jag missade. Missade, tänker ni nu. Vad är det att missa? Mycket, säger jag. Men i år. Med festival runt hörnet, när april byter om till majskrud. Med flertalet spelningar på gång och med rapporter om att snön tinar även norröver så tänker jag om. Men andra året på rad - tredje året totalt.. Det känns verkligen inte rätt. En familjehögtid är en familjehögtid även om familjen endast består av tre personer. Av en långsam fredag, av påskägg vid sängkanten, att måla ägg på morgonen. Det ena fulare än det andra, att skratta åt varandras konstnärliga icke-varande. Att bränna sönder ansiktet i vårsolen och mumsa på Anton Berghs mandelägg som om det inte fanns någon strandsäsong.

Och jag som tagit körkort och allt. Skulle inte det innebära en frihet. Att bara sätta sig och köra? Vad ska jag göra? Vad gör man i stan på påsk.

Jag måste köpa vattenfärg - och fjädrar.......
Och P - jag vill ha ett påskägg.

Tecken å sånt.

Har ägnat helgen åt tjänsteresa i Göteborg. Förstår nu varför det kallas för Lilla London - man vet ju aldrig vilket håll man ska kolla åt när man går över gatan..... Förutom att mingla, sitta med i seminarier och lyssna på musik jag annars inte ägnar mig åt hängde jag förstås lite i skivbutiker. I ärlighetens namn började det, fram tills i lördags, vara sjukt länge sedan jag köpte någon. Musiklyssningen har varit ett jobb och inte ett nöje. Det börjar bli bättre nu. Och med körkortet på fickan köper jag nu gladeligen skivor att lyssna på i bilen också.

Slutsumman på Bengans blev 666 kr. Tjejen i kassan jublade förtjust åt summan. Det kan väl ändå inte vara en slump tänkte jag, på självaste Record Store Day och allt. Musik är kanske Djävulen trots allt.

På kvällen satt jag på plats 333 i Göteborgs Konserthus.......

Sent på kvällen

Cyklar hem och lyssnar på Old beauty/ Du kan nu dö.
Tänker att livet inte blir mer levande än så här.

Nä men

Grattis till mig själv som tagit körkort idag!

I vanlig ordning funderade jag, hela promenaden hem, på vem / vilka / vad som skulle göra mig sällskap i bilen på premiärturen.....Jag ville ha något bilrelaterat, eller något road-trip-relaterat eller bara något elin-relaterat. Det slutade förstås med att det var jag och Tracyanne.
Let´s get out of this country har jag tyvärr bara på vinyl - det hade annars varit det ultimata valet. Men nästa gång, på min första egna road-trip då ska det göras blandskivor.

Återigen, fan va bra jag känner mig idag!

Okej då.

Om Jenka kan, så kan jag också.
Ta upp bloggandet alltså. Eller inte, eller kanske. Men jag tänker att om jag saknat hennes bloggande kanske någon också saknat mig de senaste veckorna. Eller inte.

Så vad händer då?

Jo, jag jobbar. Det är väl det jag gör. Programmet för festivalen jag helst och mest jobbar med är klart. Nästa fas kan börja. Jag är nöjd, vi är nöjda och av responsen att döma gör vi åter en insats för kulturkonsumenterna i stan. Heja alla!

Jag stickar knappt nåt. Och efter att ha träffat på någon som inspirerats av mig och också börjat sticka men som redan är inne på att sticka vantar med SEX -stickor (och mönster) känner jag att mitt senapsgula halsduksprojekt har gått i stå.

Jag repar. Just nu med både bomberna och ett annat projekt. Jag körar, lägger stämmor och känner mig allmänt nervös, glad och som ett omusikaliskt geni mest hela tiden. Men ändå, vilken grej. Att stå på scenen utan mina tjejer.....hur ska det bli (lova att ni kommer och tittar).

Jag har lyssnat på musik hemma och inte bara på gymet. Börjar hitta tillbaka till min stora kärlek - skivor alltså, inte P. Och jag har, efter köer köer köer återigen kommit fram till att det nästan uteslutande alltid är bättre med musik på skiva än live. Det är för personligt. Jag vill inte se, jag vill bara ha mina egna inre bilder. Inget illa menat - bara ärligt.

Så. Vi ses.