Jag längtar efter att bli (musik)berörd. Det kliar i öronen och värker i hjärtat men jag hittar inte dit. Jag har tappat feeling. Häromdagen tog jag ett ackord på gitarren (ett d-dur kanske) med utgångspunkt i någon slags bisarr tanke om att skapa - det gjorde jag inte. Istället började jag nynna på "Out on the weekend" av Neil Young. Reste mig upp ur soffan och bläddrade raskt fram albumet. Nu, tänkte jag, nu kommer det att kännas! Hjärtat kommer att dunka varmt och jag kommer att slås av den fantastiska känslan av att vilja krypa in i - och bosätta mig i högtalarna. Men icket. Det var liksom som ingenting, som om ingenting hade nått mina öron. Mina dagar ser numera ut så här: plötsligt infinner sig ett sug - jag snabbar mig till skivhyllorna - men innan jag har hunnit fram ångrar jag mig. Pust, suck , stånk och stön ååå Elin vad tråkig du är, inte det här - säger jag till mig själv.
Sitter på jobbet och lyssnar in mig på framtida projekt. Passar på att slösurfa lite, läsa lite musikbloggar. Tänker att kanske Piccadillyrecords eller Holiday kan bota mig. Det händer inget. Trots att förklaringen förstås ligger i att jag under de senaste månaderna konsumerat offantliga mängder musik såväl hemma som på jobbet så är det bara så otroligt sorgligt. Mina vänner, vart har ni tagit vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar