....sjunger Ian Brown (The Stone Roses). Som tonåring inbillade jag mig dock alltid att han egentligen menade " I´d rather be someone than no one with someone". Så ville jag ha det. Syns du så finns du - utan att för den sakens skull ha närt en dröm om kändisskap. Snarare bara en längtan efter bekräftelse. Se mig, hör mig - på klassiskt tonårsmanér (fast utan för mycket kajal, skolk och attityd. I ärlighetens namn så var det mer band t-shirts och ett evigt kånkande på en ordbok jag fick på min 14:e födelsedag)
Tänkte på det här idag när jag skottade balkongen - textraden alltså, inte det faktum att jag var en stor tönt. Innerst inne så njöt jag lite av att stå där och skotta. Hade balkongdörren på glänt och pumpade LCD Soundsystem. Gubbar tittade imponerat på mig (jag tror att någon nickade lite uppmuntrande mot mig, som för att bekräfta att jag då var en redig ung dam som tog hand om metervis av snö) Svetten rann under fleecejackan och jag tänkte. Kroppsarbete och scenshow i ett. Kan det bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar