Små små tecken

Klockan är strax innan sju, jag är tillbaka på jobbet trots att det är fredagkväll. Jag står på den lilla lilla trappan, runt hörnet. Den lilla lilla personalingången som ingen hittar till - och som vi i personalen helst inte ska använda. Jag röker en cigarett, det är ju ändå premiär (och fredag). Det är mörkt och kallt. Det är faktiskt jättemörkt och jättekallt och jag har inte sett en enda männsika på flera minuter. Helt plötsligt hör jag Mariah Carey. Inte bara hör - så där som man kan höra andras musik en fredagkväll - utan verkligen hör. Det är som om jag är på konsert. Eller som om det spelas bara för mig. Och jag funderar ett tag på vem det är som spelar så hög musik innan jag hinner uppfatta texten

"There can be miracles when you believe"

En kort strof, kanske sexton takter - sen tystnar musiken.
Hur kunde någon veta att det var precis det jag behövde höra....
att jag tror på mig själv.