Death of the coordinator.

Jag är så förbannat less på frågor. Även om det är jag som har alla svar.

Det är sent och det dröjer lite till

Det är ett tix jag har att varje år, i oktober/november, konstant humma på Helgen v.48 med Bob Hund.

Små små tecken

Klockan är strax innan sju, jag är tillbaka på jobbet trots att det är fredagkväll. Jag står på den lilla lilla trappan, runt hörnet. Den lilla lilla personalingången som ingen hittar till - och som vi i personalen helst inte ska använda. Jag röker en cigarett, det är ju ändå premiär (och fredag). Det är mörkt och kallt. Det är faktiskt jättemörkt och jättekallt och jag har inte sett en enda männsika på flera minuter. Helt plötsligt hör jag Mariah Carey. Inte bara hör - så där som man kan höra andras musik en fredagkväll - utan verkligen hör. Det är som om jag är på konsert. Eller som om det spelas bara för mig. Och jag funderar ett tag på vem det är som spelar så hög musik innan jag hinner uppfatta texten

"There can be miracles when you believe"

En kort strof, kanske sexton takter - sen tystnar musiken.
Hur kunde någon veta att det var precis det jag behövde höra....
att jag tror på mig själv.

Dagens Outfit

Dagens outfit stavas "mina skinny jeans".
Hur vet man det - jo de sitter tajt.

Dance to the beat of two bad kissers klicking teeth.

Så kom snön. Och så försvann den. Jag gjorde en Lorelai. Ställde mig på balkongen och andades in doften av kyla och snö. Kort efteråt satte jag mig i en bil. Körlektion nummer tre gör sig bättre utan snöstorm. Jag fick köra in på en parkering. Stänga av motorn. Ögonen tårades. Jag som skulle köra 70 idag. Vi vände tillbaka och jag krypkörde runt på Haga istället.

Sitter vid köksbordet och har Body Talk pt 2 i lurarna. Har schemalagt ett hundratal volontärer och funderar på annat just nu. Till exempel
att Håkan dimper ner hos många idag. Det går inte att undgå - på statusar, bloggar och i tidningarna. Han har aldrig varit min husgud. Men hade jag varit sexton när debutalbumet kom så hade han säkert soundtrackat mitt liv också. Jag hade redan ett eget soundtrack.....
att jag nog inte lyssnat på mycket annat än just Body Talk pt 2 senaste veckorna.
att Holiday Records fattas mig. Varför kommer inte mina fredagsmejl med ny twee/indie.
att jag borde sluta lyssna på Body Talk pt 2
att jag väntar på Body Talk pt 3

Tågordning / Låt #2

Tågordningen på jobbet.
Jag har alltid tagit låttexter bokstavligt. Moz sjöng till mig, Tracyanne sjunger till mig - alla texter handlar om mig och mitt. Idag sjunger En Vogue för mig. Jag borde ta åt mig.

Never gonna get it.....

Tågordning/ Låt #1

Igår åkte jag tåg.



....men resan gick inte i svart/vitt. Den sprakade.

VHS

Sommaren 1994 var min högsta dröm att få åka på Hultsfredsfestivalen. Det fick jag såklart inte. SVT sände från festivalen under hela helgen. Clawfinger-killarna agerade reportrar och sick-sackade runt mellan campingen, matstånden och de tokiga hattarna. På scen stod Primal Scream, Midnight Oil, Bob Hund, Blur, Oasis, Maria Mckee och Eggstone och många fler förstås. Jag spelade in varenda timme, varenda minut och kunde recitera varenda sekund under många år framöver. Jag tittade onaturligt mycket på den där vhs:en ska ärligen erkännas.

Har tagit en Umeå-paus och befiner mig hos M&P. Använde "blandafunktionen" på musikspelaren under dagens höstpromenad och fick sällskap av The Orchids. I ett försök att hitta Sarah Records-klipp på tuben som inte bara är skivomslag eller hemmafixade videor (inte alltid att förkasta dock när man har med indiefolk att göra) ramlade jag över ett klipp med Eggstone, från just Svt's sändningar från Hultsfred 1994. Det är nåt med hans tröja. Med den vita jackan med röda detaljer. Den påminner om då. Den för mig att tänka på min Saint Etienne -tröja jag köpte på Lollipop 1997 som jag glömde hos någon kille, i någon lägenhet, i Boden hösten därpå. Rött, blått, vitt. Så mod(ernt) men ändå så daterat.

Ensam är stark

Det finns en sak som skulle kunna få mig att stänga ner mitt Facebook-konto och det är alla dessa evinnerliga uppdateringar om när "magsjukan slår till". Idag (and counting antagligen) ser jag fyra stycken när jag loggar in. Och sen undrar ni varför jag drar mig undan......
Ensam är alltså inte bara stark utan också frisk. Våga vägra umgänge.



*tänker peppar peppar och känner efter jättemycket*

Måndag/Avhyvling

GG står för Gilmore Girls. Då-nu-och-föralltid!
GG kan aldrig betyda Gossip Girl - det skvallrar om dålig smak (...och leder mig till sidor på internet där jag inte vill vara)

Soffliggare

Jag har blivit lat och bekväm. Om jag inte börjar bläddra bland skivorna kan jag ju lika gärna skaffa den här tapeten. Idag blir det bara "riktiga" skivor.

1 oktober....reading writing and arithmetic....

och jag vill bara gå i skogen.
Lyssna på Galaxie 500 eller The Sundays.

För att verkligen verkligen kunna vara själv behöver jag sällskap av Harriet Wheeler (eller Tracyanne). Långt in i öronen. Långt in i hjärtat.
Harriet Wheelers röst låter som jag känner mig - inombords.