I blog, therefore I am.

Jag försöker få P att starta en blogg. Den har redan det perfekta namnet: Patriks Ågren. Lika briljant som "Jenka tänker till" eller som min blogg hade hetat om jag fortsatt på singelspåret "Elin ligger runt".
Men P vill inte. Eller vill och vill, han säger att den redan finns. Det är bara det att den är imaginär och endast existerar i mind space. Han hävdar att han är först med det nya. Först med att likställa blogg med tanke. I framtiden, säger P, kommer vi inte att säga "häromdagen tänkte jag på en sak" vi kommer att säga att vi "bloggade".
Han kanske är nåt på spåret - läs mer i den imaginära storsäljaren han också skriver på, No Blogo.

Tidsaspekter

Här satt vi och var nervösa över att ta oss in i USA. Så onödigt. Det svåra har nämligen, i efterhand, visat sig vara att ta sig ut. Sitter här och tänker på stackars Ellen och Jenka som är fast i JFK-limbo. Gud, tjejer, ni bara måste kunna ta er hem snart. Jag väntar.

På tal om tid. Gav bort en plojpresent till en bekant. NYC kondomer. De fanns, helt gratis, i en korg på ett fik i East Village. Det första min bekant gjorde var att kolla när de blir obrukbara. De håller till 2014.
Men alltså... kanske dags att återintroducera sms-begreppet Ligga?.

Till maten

Lyssnade på Billy Bragg och gjorde palt härom kvällen. Redig mat kräver sin arbetarromantik.
- Synd att ingen av oss gillar Khoma, sa P när vi diskuterade fram matlagningsmusiken.
Han är rolig han.

Lovely day

Kommer alldeles för tidigt till jobbet. Ur radion strömmar Twista´s "Sunshine". Jag känner mig glad. Lycka är barmark, solsken, mitt jobb och nya örhängen med små små fåglar på.

Sömnlös söndag

Är det det här som kallas jet lag? Verkar konstigt egentligen, till saken hör nämligen att jag aldrig sovit så mycket under ett och samma dygn som nu. Men, vaken är jag i alla fall. Klockan är halv tre. Jag är väldigt sugen på iskall fil med linfrö, mandel och russin - det får det bli. Det och ett Gilmore-avsnitt (eller två-tre stycken). Jag kan inte summera USA-turnén än men det var väldigt fint att den första låten jag hörde på svensk mark var Jonathan Johanssons "Aldrig ensam". Jag har haft många fina musikstunder; hört Odysseys "Native New Yorker" på ett fik i Williamsburg, lyssnat på Simon and Garfunkels "America" på väg mot Philadelphia, smålipat till Regrets (New Order) i en butik och hört i princip alla mina favoritlåtar under en och samma kväll när vi spelade på Asbury Lanes i Asbury Park. Dj:n hette DJ och nog tusan var han född till att spela skivor. Det var som att befinna sig i mitt vardagsrum - om mitt vardagsrum varit en vintage/retro bowlinghall med 50tals feeling. I wish. Han gjorde min dag, ja nästan min resa. Det kommer i alla fall att vara ett av mina starkaste minnen.