Jag har aldrig haft några författarambitioner. Ändock har jag i min fantasi alltid glorifierat skrivandet. Inte det textuella utan det rent fysiska. Som liten var jag besatt av skrivmaskiner långt innan jag kunde skriva. Eftermiddagar på respektive förälders jobb med knappar smattrande som kulsprutor. Att sitta instängd på ett kontor var klart roligare än att leka med jämnåriga. Jag kände mig viktig. Att skriva maskin är att fylla en viktig funktion tänkte den kommande sekreteraren. Som elvaåring köpte jag en alldeles egen. Och trots otal försöka att faktiskt skriva skönlitterärt ledsnade jag ganska snart på min egen bristande fantasi. Ge mig en uppgift! Istället översatte jag Metallica och Guns N Roses texter till sent på natten. Då min mamma med sömn i ansiktet stegade in och högljutt bad mig att snälla SLUTA!
Flera år senare och min första natt som utflyttad 20åring slog jag på datorn. Satte mig med en rykande kopp kaffe framför ett tomt Word-dokument och tänkte nu, nu ska ska det rinna text ur mina fingrar. Jag tror att dock att korrekt fingersättning är ett hinder för fantasi. Men låt gå för det, det är ju så mycket vackrare än pekfingervalsen. Det blev väl en rad eller två, inget av substans och inget av värde. sglkhohckgoi jsoighoi lkerhglkjlk lkreglh lklkghlh går så mycket snabbare och ger den rätta känslan.
Så trots att jag helt saknar ambitionen att författa vad är det som gör att jag vänder mig till skrivandet så fort jag fantiserar om ensamhet? Jag kan ju omöjligen redan 1991 ha varit Carrie Bradshaw -skadad (försök skriva en blogg 2009 utan att stundtals stanna upp och låtsas-tala in i en kamera..) Var och är myten om den ensamma författaren så djupt rotad och så synlig att till och med en elvaåring kan snappa upp den. Eller fyller skrivandet en funktion för den ensamma? Lite som att prata med sig själv men utan att framstå som sinnesjuk?
Jag har i alla fall tagit mig an en extra arbetsuppgift som innebär många timmar framför datorn - utanför arbetstid. Så antingen är jag ensam eller sinnesjuk. Eller både och.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar