Ni har väl hört den om Elefanten....

.......det är en sån dag.

Nej tack, jag försöker dra ner på saltet.

Jag försöker verkligen. Men det går inte.
Det må låta intressant, men det säger mig liksom ingenting.
Jag är rädd för gycklare - det här är som clowner, mimare och jonglörer ihop. Fast i musikalisk tappning.

Nej Jenny W. Det blir inget köp. Spotify duger gott och väl som lyssningskanal.

Gårdagens nyheter.

Jag fick ingen tidning i Söndags.
Jag ringde kundtjänst idag.

Vi bjuder såklart på en vecka.

Jag hade bestämt mig för att säga upp min prenumeration och sedan kräva pengarna tillbaka.
Det gick sådär.
En chans till.....

All she wants to be, is a modern girl

Ipod, Iphone, Itunes, Imac, Inkorg, Macbook, Bookmark, Bic Mac, Discobelle, YouTube, Spotify, Multiply, PSL, Ps3, p1, Wi-fit, Wi-Fi, Sci-Fi, Hi-Fi, Digitalisera din skivsamling! Mp3, Electro, Seeqpod, Fashinoista, Barista, Dub-Step, Step -Up, Core, High Score, Klubb, Hub, Streama, Hype Machine, Skynda, Fynda, Barn, DN på stan, Surfa, Slurfa, Last FM - sist med allt.

Jag borde.
Men ORKA!

The kids are alright!

Jag älskar mitt jobb.
Ville bara säga det.
Inte skryta.

Jo, förresten. Jag jobbar i helgen. Nu. Precis nu.
Jag lyssnar till återväxten. De gror så det knakar.

Where are the kids? - frågar någon sig.
Här. De är här.
Det är lugnt. The kids are alright!

Irriterande.

Ett bristande populärkulturellt intellekt passar sig inte när man fått äran att översätta Gilmore Girls. Det är rent utav ett hån mot seriens kärna skulle jag vilja påstå.

Lewis och Clark - vilka fan är det?
I en tydlig Supermannen-referens kan man bara inte missa det.

Så är det.

Ei Kauniimpaa

Sökes: Allt är bara du du du
Finnes: Duettpartner
Vad: En finsk tango.
Varför: För att det är det finaste i livet. Din röst, min själ. Succé.
Var: På dansbanor, finland runt.
Svara till : puhelinlangat laulaa

Pen and Notebook

Jag har aldrig haft några författarambitioner. Ändock har jag i min fantasi alltid glorifierat skrivandet. Inte det textuella utan det rent fysiska. Som liten var jag besatt av skrivmaskiner långt innan jag kunde skriva. Eftermiddagar på respektive förälders jobb med knappar smattrande som kulsprutor. Att sitta instängd på ett kontor var klart roligare än att leka med jämnåriga. Jag kände mig viktig. Att skriva maskin är att fylla en viktig funktion tänkte den kommande sekreteraren. Som elvaåring köpte jag en alldeles egen. Och trots otal försöka att faktiskt skriva skönlitterärt ledsnade jag ganska snart på min egen bristande fantasi. Ge mig en uppgift! Istället översatte jag Metallica och Guns N Roses texter till sent på natten. Då min mamma med sömn i ansiktet stegade in och högljutt bad mig att snälla SLUTA!

Flera år senare och min första natt som utflyttad 20åring slog jag på datorn. Satte mig med en rykande kopp kaffe framför ett tomt Word-dokument och tänkte nu, nu ska ska det rinna text ur mina fingrar. Jag tror att dock att korrekt fingersättning är ett hinder för fantasi. Men låt gå för det, det är ju så mycket vackrare än pekfingervalsen. Det blev väl en rad eller två, inget av substans och inget av värde. sglkhohckgoi jsoighoi lkerhglkjlk lkreglh lklkghlh går så mycket snabbare och ger den rätta känslan.

Så trots att jag helt saknar ambitionen att författa vad är det som gör att jag vänder mig till skrivandet så fort jag fantiserar om ensamhet? Jag kan ju omöjligen redan 1991 ha varit Carrie Bradshaw -skadad (försök skriva en blogg 2009 utan att stundtals stanna upp och låtsas-tala in i en kamera..) Var och är myten om den ensamma författaren så djupt rotad och så synlig att till och med en elvaåring kan snappa upp den. Eller fyller skrivandet en funktion för den ensamma? Lite som att prata med sig själv men utan att framstå som sinnesjuk?

Jag har i alla fall tagit mig an en extra arbetsuppgift som innebär många timmar framför datorn - utanför arbetstid. Så antingen är jag ensam eller sinnesjuk. Eller både och.

......if I spend it with you

Tisdag. Trist. Tillvaro.
Vuxen. Vardag. Vilken-dag-som-helst.

När Billy Bragg gjorde det politiska privat skrev han de vackraste av texter. Om ingenting och allt.

I steal a kiss from you, in the supermarket
I walk you down the aisle, you fill my basket.

Nästa tisdag blir också en bra dag.......

Dagens retoriska fråga:

Fick jag någon tidning idag?