I helgen roade jag mig med att vara magsjuk. Det måste jag dock nyss glömt bort eftersom jag tuggat i mig alldeles för mycket Salmiak-lakrits. En "pik pak" (läses med finsk brytning) står i mitt lilla skafferi. Jag kan inte motstå att smyga ut i köket, öppna skafferiet och vrida och vända på de fina förpackningarna. Då och då slinker tummen och pekfingret ner och plockar upp svarta trianglar med rutmönster. Jag gillar det faktum att Finland lagt ett värde i att inte uppdatera allt som kommer i det modernas väg. Såsom tex. lakritsförpackningar. Tillbringade många av mina barndomshelger i norra Finland och i Tornedalen. De grå husen, trafikskyltarna med kantigt typsnitt och neonskyltar som andades 50-tal gjorde alltid att jag tänkte på Finland som om det existerade i en annan tid. När jag och morfar, på lördagsförmiddagarna rullade över bron, över gränsen, från Sverige till Finland åkte vi ju faktiskt också till en annan tid. Till morfars hemland. Ett land han lämnat. Jag tror att tanken på denna emigration förstärkte min syn på Finland som Då och Sverige som Nu. För, man lämnar väl inte någonting som är bättre?
Förresten så var det nog på Finlandsfärjan jag ådrog mig denna det äckligaste av virus. Och det var nog alla svenskar ute efter billig sprit och salmiak(!) som bar på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar