Har någon sagt till dig att du är lik Robyn?
- Nähä, tror du?
Det var ni (och alla andra) som sa det. Inte jag. I tio-års tid har jag, från och till fått höra att jag är lik Robyn. Förra hösten och den här vintern spårade det dock ut totalt. Jag fick höra det av mammas bekanta, äldre herrar på jobbmöten, på krogen, i barer, hos frisören, av barn, av vänner.
Som sagt, Robyn, jag vill ha min identitet tillbaka.
Nu trivs jag ju visserligen som ensambarn, men visst, jag skulle gärna ha Robyn som syrra. Vi verkar tänka ungefär likadant. Jag hade kunnat vara den punkigare versionen av henne. Punk -Robyn. Vilket jag ju också blivit kallad efter en Bombettes-spelning förra året.
Vi säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar