Inne på närbutiken står en kille i numrerad sportuniform och väntar vid postdisken. Han på sitt paket, jag på betjäning. Han mimar med i låten som skvalar ur radiohögtalarna. Måste vara en kommersiell kanal för det är då en låt som gått mig helt förbi. Säga vad man vill om kvalitén på p3 men vissa typer av låtar spelas inte. Jag kan inte sluta stirra på hans läppar som synkar en vän mansröst som vad jag förmodar tillhör en fager blond ung man - inte helt olik killen vid postdisken. Hursomhelst. Han kan den verkligen utantill och mimar med sådan inlevelse att jag börjar fantisera ihop en historia om hans liv. Låttexten verkar handla om livsavgörande val och den plötsliga insikten om att endast du själv har makten att ta dina egna beslut. Jag tror han tänker på en tjej. Eller på plugget. Eller på om han ska hoppa av innebandylaget eller inte - nu när han fått en numrerad overall och allt så vore det kanske dumt.
Jag fascineras i alla fall av att en låt som jag,..jag... aldrig hört, verkar betyda så mycket för honom. Ja se, det är olika.
Förövrigt är jag rädd för Pink. Jag tror att hon är som de där överförfriskade innebandytjejerna som knuffar sig in på tjejtoaletterna på krogen. Bankar och sparkar på dörren fast än jag precis reglat dörren.
Kanske hittar de varandra ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar